Årets sista dag...
Hade ett enda nyårslöft inför 2008 och det har faktiskt hållit hela året - inte illa va! ;P
Egentligen är det ingen stor grej att det blir ett nytt år. Allt rullar ju på som vanligt, enda skillnaden är att man måste komma ihåg att skriva en nia istället för en åtta i datumet... Fast jag kan tycka att det känns skönt ändå med ett nytt år. Det är ju ett alldeles lysande tillfälla att starta om på nytt och försöka ändra trista gamla vanor. Att lova sådant som man inte kan hålla är väl ingen höjdare, men jag tror faktiskt jag ska gå in i 2009 med ett nytt nyårlöfte; sluta bita på naglarna! Så där ja, nu är det officiellt. En ca 15-årig ovana ska brytas. Den SKA brytas! (wish me luck, I'll need it...)
Ikväll blir det nyårsmaskerad på kapellet och jag hoppas verkligen att det ska bli en kanonkväll! Bara det inte blir flera sjukanmälningar! Rackarns magsjuke- och förkylningstider...
Godnatt små kamrater
Det går fort nu. Väldigt fort. Livet rullar fram i en rasande fart och jag gör vad jag kan för att hålla mig kvar på spåret. Den här lilla stunden innan jag faller i koma efter jobbet är den enda jag har numera att skriva på. Min lilla "terapi-stund". Kommer inte ihåg när jag t.ex. gjorde en riktig middag senast. Sover är det enda jag gör i lägenheten, sen iväg till diverse aktiviteter och ärenden innan jobbet. Och alltid släpandes på minst en full papperskasse, både till och från lägenheten. Just nu längtar jag verkligen efter att få sitta i soffan en hel kväll och bara vara... Längtar efter ett riktigt snack med "the Big Boss" (Jesus alltså...). Den kontakten har tyvärr blivit lidande i allt som händer runt omkring.
Idag står en tur i slalombacken på programmet så fort väckarklockan ringt och sedan iväg till kyrkan för att förbereda nyårsmaskeraden! Det mesta som ska göras är roliga ärenden och aktiviteter som jag såklart vill göra, men lite andrum skulle inte vara fel. Dessutom har jag svårt att komma ihåg allt när jag inte hinner planera i tid och skriva små utförliga listor. Utan planering och lappar fungerar mitt minne inte alls. Det blir slarvigt helt enkelt.
I övrigt så ber jag att jag ska slippa magsjuka... Kl 05.30 imorse rullade en patient in på avdelningen. Patienten mådde bl.a. illa och efter att vi stökat på där typ en timme kommer det fram att denne haft diarré hemma och varit i kontakt med andra som kräkts. Är detta ett skämt eller?!! Senaste tiden har jag umgåtts med en förkyld familj, tassat runt bland magsjuka patienter/lunginflammationer och jobbat med kollegor som varit både förkylda, magsjuka(!) och "halsflussiga" - utan att själv fått ett enda litet förkylningssymtom. Inte en nysning. Ska jag nu sista halvtimmen innan några dagars ledighet få magsjuka?!
Mår jag inte lite illa när jag tänker efter..?
Ibland känns jobbet rätt otacksamt. Man sliter och släpar och får äckliga baciller som tack. Jättetrevligt. Kan väl också säga att det är ett jobb där man får vara med om en del väldigt konstiga situationer. Situationer som man garanterat inte får vara med om någon annanstans. Ska dock inte gå in på detaljerna, det lämnar jag till din egen fantasi... ;P
Sexigt ointresserad?
Nattens bra: lyckades sätta PVK på första försöket på en skinntorr svårstucken gammal man (självförtroende-boost javisst).
Nattens skvaller: "spelar svårflörtad" och "sexigt ointresserad" - vem hade någonsin kunnat tro att dessa fyra ord skulle användas för att beskriva mig?
Min spontana reaktion på sistnämnda; varför i hela hissingen skulle jag vilja spela svårflörtad??! Verkar väldigt dumt. Om jag är intresserad vill jag väl att den andra ska veta, eller? Och jag kan inte riktigt se det sexiga i att någon jag är intresserad av inte besvarar inresset....
Smaken är som baken ;)
"Eftersnack"
Imorgon kanske det blir en sväng till Birsta (a.k.a Shopping Mekka) för att trängas med halva Norrlands invånare som ska försöka fynda billigt eller byta tråkiga julklappar. Sen blir det middag på Höga Kusten med släkten, innan det är dags att återvända till kolgruvan. Misstänker att det är rätt fullt på avdelningen nu efter helgen... Och resten av sjukhuset med för den delen. Jippi...
Da'n före da'n!
Jag är en sådan människa som gärna "lever i framtiden". Planerar och fixar för det som skall komma, men när jag väl är där så är jag mentalt redan i morgondagens att-göra-lista. Måste lära mig att njuta av nuet (man vet ju faktiskt inte om man får ett sedan, man kanske bara får ett nu). Så är det t.ex. med julen. Jag älskar verkligen julen och framför allt tiden innan jul, alla förberedelser, all förväntan. Så sitter man helt plötsligt där på juldagen och undrar var julen tog vägen?
I år firar jag in julen här på jobbet (1 timme och 4 min kvar till doppareda'n), men det ska väl gå bra det med :) Sen bär det av hem till familjen, god mat, moster med familj och myspys hela dagen! Ska verkligen försöka njuta av allt, ta mentala bilder och spara till en regnig dag. Eller ännu bättre - ta bilder med kameran, eftersom jag lider av minnessvikt ;)
Såg föresten ett reportage på nyheterna igår om en tjej i min ålder som nyss kommit ut från fängelse och som nu är hemlös över jul. Det blev ett litet wake-up-call för mig... Det finns faktiskt massor med människor som har det jättejobbigt, speciellt nu i jultider när allt ska var tindrande ögon och hjärtliga skratt. Alla har inte en rosa-skimmrande verklighet. Borde bli bättre på att ta hand om mina medmänniskor. Ibland räcker det med detta lilla; en öppnad dörr, ett leende, ett "trevlig helg" i kassan... Så mycket man borde och så lite man gör.
*puss*
Da'n före da'n före doppareda'n
Och till dig Sole: kanske kommer den kompletta McDreamy-listan någon dag framöver... Maybe, maybe not ;)
I en annan del av Ljustorp
Andra vändan fick vi dock se oss besegrade av naturen. Träd och grenar överallt över spåret. Inte är det helt lätt att vända sex skotrar mitt i skogen på en smal led i djupsnö, men skam den som ger sig! Så när jag sitter där med grenar piskande i ansiktet kommer jag på mig själv fundera om en gren skulle riva sönder en artär i halsen - vad gör jag då? Närmsta ambulans är flera mil bort. Kanske skulle ambulanshelikoptern kunna landa på den där lilla pölen eller gläntan vi nyss åkte förbi? Knappast.... Efter en snabb överläggning kommer jag fram till att det bästa nog vore att helt enkelt skrika till grabbarna att trycka hårt på såret innan jag tuppade själv, för att om möjligt slippa förblöda. Och sen kan man ju fundera på vad dom tankarna kom ifrån... Blir man så här nojjig med ålder eller? Och i så fall - hur ska jag då vara om 20 år? Om 40 år?!! Om man fortfarande är alive and kicking förstås.
Tillägg till McDreamy-listan: Skoterkille!
Eller i alla fall en skoter som tillbehör. Om man får välja. Typ plusmeny. En McDreamy - plusmeny tack! Med cola till...
Men nu sitter jag här med hjälmfrisyr, röda kinder, ännu en chocolate con leche och varm i själ och hjärta! Kroppen är dock fortfarande i shock efter all frisk luft och fysisk motion :)
Hundens- och kattens dagbok
Jag uppmanar ALLA att lyssna på det här ljudklippet från Rix Morronzoo. Det är hysteriskt roligt!!!
"Tjoho, det bästa som finns!" ;)
Hundens och kattens dagbok
Note to self:
Man tycker ju att man borde lära sig någon dag, eller!? Det är ju inte precis så att man nyss flyttat hit från en snöfri kontinent...
"Santa Claus is coming to town... la la la..." - take it away Bing =)
Julmys!
Igår kväll gjorde granen entré i lägenheten. Hade egentligen inte tänkt ha någon i år, men mammsen och pappsen hade hittat en till mig ute i skogarna och då tackar man och tar emot :) Och tur var väl det. Julkänslan infann sig ögonblickligen! Ett par kuddar, ljus och en filt råkade följa med mig hem från IKEA igår också... Julskivorna snurrar så de glöder och utanför fönstret trillar snön sakta ner från himlen. Och det bästa av allt - har absolut inga MÅSTEN idag att stressa till. Inte ett enda!
Ikväll kommer mina hemvändande "homies" hit för lilla julafton också - ska bli så kul att träffa alla igen!!
Nu ska jag tassa vidare i tjocksockarna, klä granen, pyssla klart tryfflar, slå in paket och bara gå runt och mysa =) Så jag och Jöback lämnar er här mitt i julefriden - ha en riktigt mysig dag allihop!!
Fjolårets gran skymtar i bakgrunden...
Fredag hela dagen
Så vad gör man när man vridit sig 200 varv i sängen tills lakanen är en enda stor knöl, Mp3:n spelat alla 799 låtar flera gånger, tankarna snurrar i 180 km/h och hjärnan envisas med att uppmärksamma att klockan i köket tickar i otakt med hjärtslagen? Och man dessutom är tillräckligt sovande för att inte vilja gå upp, men tillräckligt vaken för att vara medveten om att man inte sover? Ibland brukar det hjälpa att dra på den magiska sovmasken så somnar man ganska omgående. Men inte igår. Icke.
Därför bjöd jag mig själv på lite sovmorgon imorse, så blir det Birsta-rundan i em med familjen istället. Startade dessutom dagen med en "Chocolate con leche" (typ tjock varm choklad). Lycka i flytande form! =)
Såg föresten "Bonde söker fru" igår. Har inte följt det tidigare, men jag råkade se de två sista avsnitten. Mitt lilla singel-hjärta blir alldeles varmt när folk hittar varandra sådär! Sååå fiiint... *suck* Men jag undrar när ska de komma på att göra "Ensam sjuksköterska söker..." Jag tror det kan bli en tittarsuccé, eller hur?
Årets julbak
- Pepparkakstryffel
- Mintkyssar
- Ischoklad med mint
- Lussebullar
- Pepparkakor
- Grynig saffransknäck (det var nog fem i den kokat klart, inte fem över... fick klicka ut små klumpat i formarna, inte hälla. Man kan väl inte va bäst på allt!)
- Saffransskorpor (med nötter. Gillar inte nötter, men det såg så genuint ut... Man kan alltid plocka bort dom)
- Fudge med marshmallows (dock inte provat än, men imorgon blir det ett försök)
- Cinnamon chocolate chip cookies
Tror inte jag någonsin haft sådan inspiration att baka någon gång, never ever. Känner mig mycket husmoderlig :) Men framför allt kommer jag bli tjock som en julgris - härligt!
Ny lägenhet tack!
Suck... alla dessa inredningsprogram! Man blir ju så grymt sugen att göra om här hemma!! Har bott lite drygt två år i min lilla lägenhet nu och trivs så otroligt bra. Hade precis bestämt mig för att bo kvar här ett tag till, men så dyker det upp ett brev en dag - hyreshöjning. IGEN!! Tredje gången på två år. Hallå TimråBo, vill ni inte ha några hyresgäster kvar eller? Så nu har tankarna på ny lägenhet dykt upp igen... Jobbigt...
Har du en billig och bra lägenhet till salu, gärna i Haga-området - call me!!
Just de, har ju inte gett min resumé av helgen i Umeå än... Alltid kul att komma till Björkarnas stad. Det känns liksom lite som hemma, även om det börjar vara några år sedan det var mitt hem nu. Helgen kan väl sammanfattas såhär:
Antal go'fika: många
Antal shoppingrundor: 2
Antal fastkörningar: 1
Antal besök i kyrkan: 2 (+ julkonserterna såklart)
Antal nätter på luftmadrass: 3
Antal julkonserter: 2 (+ ett genrep)
Antal nya bekantskaper: några
Antal julklappar inhandlade: tror att det blev de sista små paketen faktiskt
Antal härliga skratt med goda vänner: massor!!
Bidrag till pepparkakshus-SM, trubadurhörnan på Smäck (påminner fakiskt lite om Central Perk om du frågar mig...), go'fika och en halväten Smäck-boll
Lillsyrran med gigantisk jullatte och en omgång Värsta språket (det blev visst en delad seger...)
Grådag
Grått, grått, grått... Hela världen verkar grå idag. Snön förvandlas till slaskig is och regnet liksom hänger i luften. Inte blir det bättre av att det lukar Östrand i Vivsta idag - blä! Peter Jöback tar i alla fall i för full hals i ett försök att överrösta det gråa och skapa lite julstämning... I kombination med julstjärnor och ljusstakar så lyckas han nästan :) Och snart är det mörkt ute ändå så man slipper se allt det grå och trista.
Sådärja, nu blev humöret lite bättre! Dessutom kom jag ihåg att köpa saffran idag så nu ska här julbakas i mängder!! Låter nästan som att jag har en massa energi över. Tro mig, så är inte fallet. Orkar knappt hålla huvudet upprätt och ögonen öppna, men jag gör mitt bästa för att förneka det.
Jag är inte trött, jag är inte trött, jag är..... Jättetrött!
Hört i kapprummet
Förbipasserande tant: "Nämen är du en liten fin ängel som äter pepparkakor?"
Ängeln: "Jaa, då blir jag brunare!" (pekar stolt på sitt ansikte och springer vidare).
Tänk om vi alla kunde vara lika öppna och fördomsfria som barn är! Var och när förvandlas vi till de fördomsfulla människor vi är? Var går det snett?
Äntligen morgon
Känns som att min blogg varit rena öken ett tag nu, men misströsta icke, det skall bliva förändring! Har inte haft tid. Tidsbrist och stress har helt enkelt ätit upp all inspiration. Har dessutom spenderat helgen i Västerbotten (resultatet av denna kommer senare...). Men nu är jag äntligen ledig några dagar. Längtar nästan till att få vakna om några timmar. Kommer vara trött så in i bänken, men jag ska minsann städa idag. Måste! Törs inte öppna skåpet under diskbänken eftersom det luktar så vidrigt =/ Har ungefär tusen saker jag ska hinna göra de här lediga dagarna, men jag ska försöka inte tänka på allt och ändå hinna njuta av livet. Den här korta perioden innan jul år ju faktiskt en av årets höjdpunkter.
När jag tänker efter så är det i alla fall två veckor sedan jag senast parkerade ändan i soffan och bara slappade framför TV:n en kväll...
Fast nu orkar jag inte tänka efter mer... Måste. Sova. Typ NU.
Systergnällig
Gnällsyster. Så skulle jag nog beskriva mig själv. Gnäller om det mesta men gör sällan något åt saken. Inser det nu efter att ha läst kusin L's blogg. Hon skriver en del mycket kloka inlägg! Mitt liv är faktiskt vad jag gör det till. Jag har alltid ett val och min vardag blir ett resultat av de valen. Man gör ju faktiskt val hela tiden, ofta omedvetet.
Att jag dessutom jobbar åt landstinget gör väl inte saken bättre. Här finns alltid något att gnälla över. Dåliga löner, dåliga arbetstider, hög arbetsbelastning, lite personal mm mm... Under utbildningen sa jag faktiskt till mig själv att jag minsann inte skulle fastna i den fällan. I "gnäll-träsket". Men, det tog väl inte mer än en sommar kanske innan jag kom på mig själv med att sitta i fikarummet och nicka instämmande åt hur illa ställt det var med allt. Jag har ju faktiskt ett val. Vi har alla ett val. Vi kan välja att se på saker positivt istället för att se allt det negativa.
För mig som gärna målar upp det värsta scenariot på en gång, så att jag liksom är redo och slipper bli besviken, är det här svårt. Men jag jobbar på det!
Ibland träffar man på patienter också där man blir påmind om vad som egentligen är viktigt här i livet. En del patienter tar en liten bit av ens hjärta och stannar kvar där. Nu är det t.ex. tredje natten jag har hand om en farbror som trots att han stundvis varit mycket dålig ALLTID är positiv och tacksam. Han tycker mer synd om oss som måste ta hand om honom, än om sig själv även de stunder han nästan inte kunnat andas. Helt otroligt. Sådana möten får mig att reflektera. Hur skulle jag reagera i samma situation?
God, grant me the Serenity
to accept the things I cannot change,
Courage
to change the things I can
and the Wisdom
to know the diffenece.
Ja se karlar...
Nu ska jag faktiskt vara så elak att jag drar alla över en kam och utropar Typiskt karlar! Man kan väl åtminstonde låtsas, eller? För husfridens skull.
Saker jag gillar att ogilla (del 4)
Ett annat alternativ är att vägarna är i princip oplogade och spåriga. Gärna decimetedjupa spår så man lika gärna kan programera farthållaren, luta sig tillbaka och åka med. Bilen styr liksom själv (eller inte). Helst ska det vara tre stycken spår, vilket resulterar i att höger och vänster vägbana måste dela på mittenspåret. Så när man sitter där lugnt tillbakalutad och det kommer en mötande bil har man två alternativ:
1) Frontalkrocka med den mötande bilen.
2) Försöka vobbla sig ur de decimeterdjupa spåren och upp på hala, sliriga snökanter.
Trots att jag kör som en pensionär (inget ont om pensionärer, men ibland går det inte så fort...) blir jag iskall varje gång bilen kränger till lite i halkan. Kanske är jag "ärrad" av tidigare avåkningar. Har man en gång haft en nära-döden-upplevelse och suttit fast i ett dike i Ö-vik så gör man inte gärna om det. Tro mig. Det var för övrigt första (och förhoppningsvis enda!!) gången jag åkt polisbil...
Vintern är väl för härlig ändå!
Ain't got no monkeys in my family!
Sitter just och funderar på om det kan vara så att hjärnan stänger ner vissa delar när det blir trött, för att spara energi? Att det till slut bara blir de primitiva delarna kvar. De funktioner som funnits där sedan urminnes tider. Jag är ingen anhängare av evolutionsteorin och tror inte att mina förfäder var apor, men vissa "basic-funktioner" finns ju ändå i hjärnan. Hm.. har jag inte hört att det är något sådant som händer när vi blir upprörda och arga (rätta mig om jag har fel!)? Att det är därför vi gärna skriker och slår på saker, t.ex. datorn som inte fungerar, trots att vi vet att det inte gör saken bättre. Just nu är jag i alla fall fruktansvärt trött i huvudet och allt jag kan tänka på är varm O'Boy... Som jag sa tidigare - inte en enda smart tanke ;)
Och kom ihåg att en sminkad gris är fortfarande en gris, med tryne fram och knorr där bak! Varken mer eller mindre.
En bra dag
Idag är en bra dag! Hur kan man må annat än bra med all denna snö, blå himmel och solsken? Supermysigt! Kommer inte ens ihåg när det va så här mycket snö senast. Inte i fjol i alla fall. Det är ungefär så långt mitt minne sträcker sig...
Idag har jag dessutom vaknat tidigt och utnyttjat dagen till max. Vilket i och för sig känns som ett bakslag just nu när jag nyss blev inring att jobba extra inatt... Men i dessa fattiga tider - vad gör man inte för lite extra slantar? Att kliva upp tidigt räknas i sig själv som en rätt lyckad dag för mig. Utöver detta är tvätten igång, matinköp avklarat, tvättstugan städad, godisbak planerat och jag sanerad.
Tvättstugan är för övrigt en sak jag verkligen gillar att ogilla. Vems smarta idé var det egentligen att ha den i källaren? Längst bort i källaren?! För mig innebär detta först en hissfärd ner i källaren (man är lika glad varje gång hissen inte fastnar eller störtar okontrollerat 5 våningar), släpa hela tunga tvättkorgen genom 4(!) låsta dörrar varav 2 kräver en speciell "kortnyckel", uppför en trappa och förbi rader av förråd. Man kan ju tappa humöret för mindre...
En dag när jag blir stor ska jag ha ett eget hus med egen tvättstuga, och dörren dit ska inte vara låst och man ska inte behöva åka hiss dit. Så det så!
- Dagens lyssna: U2's Where the streets have no name. Love it!
- Dagens kul: Julgodis-tillverkning med Lundgrens ikväll. Me like!!
...
- Nä gör inte de, då blir du ju menlös!
Det tar jag som en komplimang =P
Klinikfest på slottet?
Kurt Nielsen har dock räddat min kväll. Har precis upptäckt en grymt skön låt av denne underbare norrman (ja, jag vet att jag tjatat om honom tidigare, men vad ska man göra. Killen är så bra!). Så luta dig tillbaka, blunda... och njut!
Tandvård for dummies
Vid senaste tandläkarbesöket frågade farbror tandläkare om jag brukar använda tandtråd? Lite skamset fick jag erkänna att nja, eh... näe det blir väl inte så ofta... Munskölj då? Jo, det gör jag minsann. Varpå farbror tandläkare påpekar att med floursköljning är det i princip omöjligt att få hål i tänderna! Och pekar på en flaska med blått inehåll.
Perfekt! Ett Apoteksbesök senare har jag min blå flaska i handen. Flux. Aldrig mer hål i tänderna! En sköljning räckte. Den kändes ända ner i tårna - fluoren är vidrig! Smakar äckel-mjäkigt och minsta lukt framkallar kväljningar (inte utan vissa minnesbilder från flursköljningarna i lågstadiet). Håller man för näsan så är det någorlunda uthärdligt. Men det gäller att inte andas ut när man släpper näsan, utan man måste andas in direkt för att inte få minsta partikel upp i näsan. Måtte det bara vara värt besväret, jag kan ju inte slänga en hel oanvänd flaska!
Listerine har jag däremot provat förr, den ger i alla fall en frisk känsla i munnen efteråt. Och man slipper kväljningar. Fast inte vet jag om jag skulle rekommendera den heller... "Rena dynamiten mot karies". Jo ja tackar jag! Jag skulle vilja säga att den är rätt bra om man vill spränga bort munslemhinnan och emaljen på samtliga tänder också.
Hjärtebarnet och folkhälsan
I väntan på att dagsköterskan skulle dyka upp imorse satt jag och läste Heja Abbe. Sedan jag själv börjat skriva har jag upptäckt vilken enorm uppsjö av bloggar det finns därute. Massvis! Mer eller mindre(!) bra ska väl tilläggas... Heja Abbe är i alla fall en som jag fastnat lite extra för. Den handlar om en pojke med ett medfött hjärtfel och vad han får gå igenom. Det är Abbes pappa som skriver väldigt fina inlägg och lägger ut fantastiskt fina bilder. Den berör och jag blir någonstans påmind om vad som egentligen är viktigt här i livet. Att vara nära, att omfamna, att älska villkorslöst. Med tårar i ögonen sitter jag bland telemetrierna och beundrar detta lilla liv. Barn är så coola! En sådan operation som Abbe genomgår skulle säkert kräva en och annan veckas rehabilitering för en vuxen, medan Abbe efter tre dagar skuttar runt (nästan i alla fall) och leker med Playdo-deg. Otroligt.
När jag sitter och läser kan jag inte undgå att känna stolthet över mitt yrke. Även om jag inte på långa vägar har samma kompetens och kunskap som syrrorna på barnintensiven så gör jag det lilla jag kan och jag får med mitt lilla vara med och påverka andra människors liv. Jag tackar Gud för att jag har ett jobb som jag tycker om och känner glädje över. Tack!
Inatt har jag också blivit påmind om en av mina framtidsdrömmar. Något jag vill göra när jag blir stor :) Under sköterskeutbildningen var folkhälsa ungefär på samma tråkighetsnivå som vetenskaps-tjafs och omvårdnads-ordbajseri. Rätt trist. Ända tills jag under vårdcentralspraktiken fick vara med på hälsokontroller och insåg med förvåning att det där vill jag jobba med ju! I Västerbotten har man ett omfattande folkhälsoprojekt med syfte att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar. Ett projekt som startade i lilla Norsjö och som varit så framgångsrikt att det spridits över hela världen! Bland annat har man lyckats sänka dödligheten i hjärt-kärlsjukdom med över 30% - inte illa! (Och har du någon gång undrat vad det "gröna nyckelhålet" kommer ifrån så är det från Norsjö).
Här i Västernorrland finns, vad jag vet i alla fall, inget liknande. Trots att behovet är stort! Vi har urusel statistik när det gäller t.ex. hjärtinfarkter. Nu har vi dessutom haft ett skov på jobbet med hjärtinfarktpatienter födda på 60-talet. Men hallå - det är ju samma ålder som mammsen och pappsen!! Här behövs minsann en förändring. Blir lika förvånad varje gång jag tänker på det och inser att det är något jag faktiskt är intresserad av. Faktiskt.
Alla våra drömmar kan uppfyllas om vi har modet att uppfylla dem.
//Walt Disney
Fredag kl 08:15
Igår kväll försökte jag mig på ett av mina många små brilljanta projekt - måla ett par gamla ramar vita och spraya med silver-glitter. Alla som målat någon gång vet att man ska "sörja för god ventilation". Även jag är väl medveten om detta (av egen erfarenhet), men jag kunde såklart inte vänta tills jag kom åt ett sådant utrymme. Jag tänkte att lukten hinner väl lägga sig under natten... Sagt och gjort. Vitfärgen blev väldigt blank och fin. Spray-glittret däremot luktade lite mer än jag tänkt. Eller ganska mycket mer! Visserligen luktade den väldigt mumsigt - som en blandning av herrparfym och godis - men i lagom mängd! Att kliva in i lägenheten imorse var som att kliva in i en "Axe-candybar". Urk!
Sprayen lade sig i alla fall som ett jättefint, glittrande lager över alla tidningar. Och golvet. På ramarna syns i princip inget. Nada. NOLL. Ser mest ut som om jag har misslyckats med vitfärgen... Så grattis till mig och mina underbara idéer!
Länge leve smarta kvinnor!
... Josephine Cochran, år 1886, uppfinnare av DISKMASKINEN!
Fyra bra orsaker...
... till att tycka om norrmän:
Hallelujah
Roomservice
Tro nu inte att onsdagkvällarna är de enda ljusglimtarna jag har i min vardag. O nej, jag trivs med mitt lilla liv, men allvarligt - vem vill egentligen vara singel forever and ever??
Och en händig kille skulle ju sitta fint. Någon som kan utveckla och förverkliga alla mina, mer eller mindre bra, idéer. För idéer finns det mycket av. Kanske lite för mycket? Det krävs nog ett rätt stort boende för att få plats med alla... Vilket innebär att killen måste vara rätt välbetald också... Har jag måntro stött på ännu ett i-landsproblem? Oups!
Om någon hittar ett bot mot multiresistenta singelbakterier - call me then to!
Size doesn't matter
Så ikväll fick jag en liten påminnelse om hur viktigt det är med dom där små sakerna i vardagen, och att jag borde bli bättre på att ge av detta. Bättre på omtanke. Tack moster! =)
Nyårsmaskerad!
Så var de det där med nyårsafton då... Passar på att göra lite reklam =)
Om du inte anmält dig till nyårsmaskeraden än så är det hög tid nu!!! Disney-tema, Betel Edsta, 150 kr, kl 17:42. Massor med god mat, lekar, underhållning och pris till bästa utklädnad m.m m.m - kan det bli bättre?
Fråga mig om du har funderingar eller vill anmäla dig!
Leva i i-land.
De nya gardinerna trivs jättebra i sovrummet! Så bra att resten av rummet skulle behöva ett ansiktslyft... Jobbigt.
