systerslarvig

Kan man annat än älska den här tiden på året? Nätterna är ljusa och den nya grönskan är riktigt härligt knallgrön. Doften av nyklippt gräs, bara en sån sak! (en som inte behöver bry sig om att själv klippa gräs kan i alla fall njuta av den somriga doften). Och hur ljuvligt är det inte att bara kunna hoppa i ett par ballerina och kliva ut i varma vindar, utan att behöva tjorva med stickade tröjor, långkalsonger, tjocksockar, halsdukar och byllsiga jackor? Livet känns helt enkelt lite lättare. I alla fall för mig.

Fast just precis nu måste jag tyvärr dra ner persiennerna och stänga ute allt det fina. Tröttheten börjar bli överväldigande (tack för trevligt Eurovisionssällskap E, E och J!) och det är inte många timmar kvar innan klockan ringer och det är dags att knata iväg till kyrkan. Jag vet en tjej som kommer vara duktigt trött när klockan ringer... hujedamej!

P.S. Ni glömmer väl inte att uppmärksamma mammsen idag på mors alldeles egen dag? Stor KRAM till alla fantastiska mammor! ♥

Igår bjöds det på riktigt mastigt skogshuggarkäk hemma på min gata. Mormors dagen-efter-kams uppstekta i stora bitar med tjocka knaperstekta fläskbitar och vitsås gjord på stekflottet. Inget för den som går på diet, men oj oj oj så gott!!

Helgens jobb bjöd faktiskt på ett andningshål. En enda lugn natt innan det drog igång igen. Men man får väl vara glad för det lilla... Och idag skiner solen, jag är ledig och har fått en lång sovmorgon så idag är det positivt tänk som gäller!

Antalet överbeläggningar har nått historiska nivåer och kan inte längre räknas på mina tio krokiga små fingrar... Som Lena Andersson skulle sagt för typ trettio år sedan: "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?"

Vi ses. På en hjärtavdelning nära dig.