Dagens I-landsproblem
Alltså, min frys är för liten. Jag får inte plats med alla egenplockade bär och kantareller, nyfiskade fiskar och hembakta kakor. Hujedamig, vad ska jag ta mig till??
Dagens I-landsproblem *pling!*
Skulle också kunna gå under kategorin: Dagens bläää-det-luktar-skryt!! Fast jag kan ju även tillägga att jag faktiskt har en ganska liten frys vars insida är belagd med någon form av arktiskt istäcke...
Gäddfiske
Igår packade jag och J båten full, laddade spöna med bästa dragen och tuffade runt en hel dag på sjön. Med tanke på antalet timmar var utdelningen på fiskfronten inget att skryta med, men vi hade i alla fall tur med vädret :) Värmen höll i sig ända tills vi i mörkret parkerade båten vid bryggan. Och lite sol fick vi också - ljuvligt!
Stolt fiskare med dagens första fångst; en... ehrm... mussla...
Men fisket tog sig och några små gäddor fastnade på kroken! En liten gädda fick följa med hem. Gissa om Koi blev glad när den, nykokt och ljummen, hamnade i hans matskål?
Små tåssingar fick komma ut och lufta sig över blankt vatten.
Lite kvällssol fick vi till lagom till landstigningen.
Sommarens kanske bästa fynd har använts flitigt till korvgrillning i sommar :)
Senap + skruvmejsel = man tager vad man haver...
Tröttmössa
Senaste veckornas schema har varit minst sagt jobbigt; jobbat mer än hundra procent nattskift (inte självvalt ska tilläggas). Dessutom har det varit en massa flängade hit och dit på de få lediga dagarna = ingen återhämtning. Trots att det varit mycket roligt på schemat så tär det på både kropp och knopp. Känner mig som en urvriden trasa och energireserverna börjar tryta. Har ni spelat the Sims? Jag känner mig hur som helst som en Sims-gubbe vars "välmående-indikator" börjar skifta i rött ovanför huvudet...
Men nu, nu är den äntligen här. Långledigheten. En helt oplanerad vecka - oh så jag har längtat! Förutom en springtur och lite handling idag är soffläge det som gäller. Soffläge med en kopp te. Och det är Koi som bossar över fjärrkontrollen... ;P
En dag
En dag. Den där boken jag började läsa. Jo då, den verkade ju lovande och den höll minsann vad den lovade. Totalt uppslukad av människorna i boken har jag nästan maniskt vänt blad efter blad; ska de aldrig inse att de älskar varandra?! Kanske nästa sida...
Så kommer jag till slutet av boken. "Är du ledsen?" frågar J då jag sitter i soffan med boken i knä och tårarna rinnande längs kinderna. "Nä, jag läser" säger jag, viftar med boken, snörvlar och känner mig plötsligt väldigt dum. Sorgsen och dum. Jag vet ju att personerna är påhittade, men hallå, så där skulle det inte sluta!
En annan bloggerska sammanfattar boken såhär: "Jag lärde känna dessa människor. De blev mina vänner och jag tyckte om dem. Fram till slutet. Nu kan jag inte sluta tänka på dem och det förstör mina dagar! Helt."
Och det är väl precis så jag skulle sammanfatta boken, jag med. Boken är skriven så bra att personerna liksom fastnar i hjärnan som om de vore verkliga. Samtidigt blir jag påmind om hur fort livet kan ändras, hur viktigt det är att ta vara på varje liten dag. Carpe Diem.
En dag. Fyra dagar tog det att läsa ut den. Och då har jag jobbat och sovit under dessa dagar också.
Boktipset
Hur som helst, det där med läsning har legat i träda ett tag och böckerna har samlats i en dammig längtar-efter-att-få-göra-hög. Men, sommartid brukar vara bra läsa-tid och så blev det! Jag och älsklingen har bland annat plöjt ljudböcker närhelst tillfälle funnits: Mankell (tyvärr en ganska trist bok), Nesbø (makabert!), Hällberg (pågår nu), Moström (kul med Sundsvallsmiljö). Under midsommarhelgen sträckläste jag även Anna Gavalda's "Tillsammans är man mindre ensam". Jösses vad bra!! Kommer inte ihåg när jag läste en så bra bok sist, helt i min smak. Rekommenderas varmt :)
Igår kväll gav jag mig in i David Nicholls "En dag" och det verkar väldans lovande. Ännu en sån där bok som man har svårt att lägga ifrån sig. Tack E för boken, verkar som att vi har ganska liknande litteratursmak ;)
Apropå boktipset... Kanske man får lov att bjuda på lite nostalgi från 1986?
Partypinglan
Den oroliga planeten
Såg ett naturprogram igår, tror det var från Nordamerika, och jag kan inte annat än förundras över hur vacker och finurlig naturen är. Allt är liksom anpassat in i minsta detalj, allt samspelar och har sin gilla gång. Så ser jag på nyheterna och förfäras över hur vi människor lyckats göra denna planet till en så osäker och orolig plats.
Som kristen tror jag att Gud gav oss den här planeten att bo på och ta hand om. Och hur lyckas vi med det, att ta hand om jorden alltså? So far lyckas vi i alla fall rätt bra med att förstöra allt vi fått... Är inte vi människor rätt märkliga varelser ändå?
