systerslarvig

Den där frasen "jag vaknade, så var den dagen förstörd", den frasen ni vet. Ungefär så var gårdagen. Ganska förstörd. Spenderade dagen antingen i soffan eller på toaletten (utan att gå in på närmare detaljer kan jag säga att magen var osammarbetsvillig å det gövsta!). Hade ju liksom sett fram emot att få luncha med bästa L och kanske börja nosa på lite julklappar (för att kunna tipsa tomten förstås). Men vad bidde av det då? Det bidde ingenting! Enda ljuspunkt var när älsklingen kom hem med en sån där god vit choklad med jordgubbar i. Tydligen är det bra för sjuklingar - tack :)

 

Idag är magen betydligt mer sammarbetsvillig, fast inte så mycket som jag skulle önska. Blir helt enkelt en slappardag idag också och jag är verkligen tacksam över att inte ha några måsten på schemat annat än ikväll klockan tjugoett. Satsar på att vila mig i form för nattjobb i helgen och kan konstatera att det bästa med krämpor är att man verkligen uppskattar när krämporna går över. Man blir liksom tacksam över den tid man får var krämpfri!

Visst är det skönt att man ibland kan ha helt fel. Nu sitter jag ju här i den nygamla, lite läskiga, avdelningen och vet ni vad - den är inte så läskig nu när det flyttat in ett gäng patienter. Just nu är det ganska lugnt och tyst här (just därför törs jag klicka in här en stund). Och jag har ju faktiskt ett fönster här vid skrivbordet, bara en sån sak! Lite kontakt med världen utanför känns ju trevligt. Borde lära mig att inte se allt nytt så negativt!

Och apropå världen utanför. Det snöade där ute ikväll. Ett kortvarigt sådant men ändå ett riktigt snöfall men riktiga, vita flingor. Årets första!! Nog för att jag uppskattat en lång, varm, och väldigt grådyster höst, så är lite snö välkommet. Bra där :)

 

Och apropå bra... Ett stort GRATTIS till min braiga syster!!!