systerslarvig

Seminariet avklarat och med det firar jag halvtid idag, trettio hp rikare. Skönt!! Nu är det bara att ladda om och packa Ume-väskan, styra Doris norrut och dra igång nästa kurs. Arbetsrelaterad stress står på programmet och jag säger Bring it on! :)

Alltid dessa ursäkter. Varför?

 

Tyckte jag hade koll på det som ska göras till seminariet på måndag. Tills jag gick igenom det jag tänkte ta upp. Plötsligt infann sig lätt panik och jag inser att jag inte alls hade koll.

 

Men.

 

Istället för att plugga kan man ju hitta på massvis med ursäkter och skjuta på det samtidigt som paniken växer. Lägga patiens till exempel. Har aldrig varit så viktigt som nu. Eller virka. Varför gör man (jag) så? Jag vet ju att det blir sista-minuten om jag inte gör det jag ska göra, när det ska göras.

 

Well well... Eftersom det bara går sport på vår TV ikväll har jag ju trots allt fått tummen ur och faktiskt lindrat plugg-ångesten en aning. Ska bli sååå skööönt när seminariet är över!

Lyssnar på Delirious? och känner mig en aning gammal. Ännu en ursäkt för att inte plugga.

 

(Här kan man för övrigt lyssna på nya, riktigt bra, låtar från Martin Smith)

Tjugohundratretton rullar på för fullt men jag försöker mig på en liten summering av tjugohundratolv ändå. Bara för att jag råkar ha lite pluggfri tid till mitt förfogande och inte har något vettigare för mig (varnar för ett mastodont-inlägg).

Hur som helst.

 

Tjugohundratolv blev verkligen ett händelserikt, på många sätt. Ett år med många känslor. Året inleddes i kraftig uppförsbacke. Jobbet kändes enbart pest och pina, huvudet kunde inte annat än gnälla, kroppen kändes som en urvriden trasa och överbeläggningarna var många. Trots storkok och kladdiga tallrikar blev Åre-lägret ett välkommet andningshål innan överbeläggningarna tog över igen. Med en lysande ljus ljuspunkten i det grådassiga: Förlovningen!

 

 

 

Så kom våren och försommaren och uppförsbacken vände så smått till planare mark. Några anmälningar till studier lättade jobb-ångesten, lillebror tog studenten och svärmor bjöd på stor-kalas.

 

Sommaren blev en regnig och kall historia (det lilla solsken som hamnade på den bleka kroppen räckte inte för att bota obalt-looken - börjar närma mig genomskinlig) men med jättesen semester och fullt upp med bröllopsplanerna så gjorde det för en gång skull inte så mycket.

 

Med augusti kom så semestern och samtidigt både årets bottennapp och årets höjdpunkt. Bottennappet såklart beskedet att älskade Koi blivit påkörd. Och höjdpunkten? Efter en sommar full av bröllopsplanerande och tre semesterveckor fulla av ännu mer bröllopsplanerande, en stressig dagen-innan och en sömnlös natt så blev det en, ja jag törs nog påstå perfekt(!), dag. Troligen den bästa dagen i mitt liv. Till och med vädret var perfekt. Den artonde augusti sa jag och älsklingen ja till varandra inför släkt och vänner. Herr och fru M. En speciell känsla det där att vara gift... Jag ÄLSKAR att vara någons fru!

 

Så blev det höst och Projekt Företagssköterska inleddes. Styrde Doris mot Umeå och blev student. En tuff höst, men också väldigt rolig (helt galet att halva utbildningen redan är avklarad!). Och en deluxig honeymoon till Venedig hann vi med trots allt.

 

Efter några varma, gråa veckor med ett kusinbröllop i dubbel bemärkelse kom så vintern. En lördag. Snön vräkte ner och slutade inte förrän några veckor senare. Och inte kan man säga annat än att vi fick en vit jul i år...

 

 

(Rackarns irriterande att bilderna inte hamnar bredvid varann när man publicerar!)

 

Ja, jag vet att den finns över hela facebook och ja, jag vet att den inte är helt ny. Men den är ju så kuuul!

 

 

Vad är det som händer med världen egentligen? Klockan är noll-sex-femtio-sex och jag kan verkligen inte sova! Vad kommer hända härnäst, ett plötsligt sug efter en rejäl motionsrunda? Eller kommer jag plötsligt sluta äta godis?

 

Något fel är det i alla fall och jag vet inte vad jag ska skylla på. Den globala uppvärmningen kanske?

 

Morgonstund har guld i mun, eller hur är det man säger? I så fall är jag väldigt rik idag...

Jahapp, då var det dags att ställa om hjärnan till att skriva tretton istället för tolv då. Inleder tjugohundratretton med en riktig slappardag. Sovmorgon, frukost på sängen, lite plugg, lite blogg och lite "Mario brosch". Kanske borde kliva upp ur sängen snart också...

 

Försökte mig på lite nyårspiff igår kväll, men det slutade med att tolvslaget firades in i soffan. Jag och en halvsovandeälskling, Messi-tröjan och chokladfläckiga mjukisbrallor, chips, rosaglittrigt nagellack, det traditionsenliga talet från Skansen och lite fyrverkerier i dimman. Totalt oglammigt, men hur mysigt som helst! Det blev ju faktiskt nytt år ändå och ibland är det skönt att bara vara. Speciellt efter en smått hektisk höst/vinter.