systerslarvig

Elände elände och mer elände i den ena tidningsrubriken efter den andra. Misshandel, antastning, våldtäkt, rattfylla, mer misshandel, mer våldtäkt. Vad är det med folk egentligen? Varför? Jag blir arg när jag läser om allt skit som händer. Arg ända in i hjärteroten. Så många trasiga människoliv, helt i onödan.

Arg. Och ledsen.

Jag kan inte annat än tacka Gud för att jag fått växa upp i en skyddad liten bubbla. Det finns säkert de som skulle säga lite för skyddad, men jag är glad. Glad och tacksam för min härliga, trygga familj. För släkt och underbara vänner. För Mr M.

Och framför allt är jag glad att jag fått växa upp med en tro på Jesus.

Är inte de här söta så säg!? Först tyckte jag "njaa". Sen blev det "joo". Och nu är det "JAA". Kanske man ska önska av snälla tomten? *hint hint blink blink* Jag som senast igår fastställt att jag inte ska önska mig något mer i framtiden, eftersom jag fått det bästa man någonsin kan få: träffa Mr M (och redan önskat mig både det ena och andra under dagen). 

Kanske ge sig själv en liten julklapp... ;)

Work like you don't need the money
dance like no one is watching
sing like no one is listening
love like you've never been hurt
and live life every day as if it were your last

Känns inte bra att behöva erkänna efter att nyss haft dryga veckan ledigt, men jag känner mig sliten. Slut i kroppen och snurrig i bollen. Sliten. Jobbasovaövajobbasovaplaneralunchajobbasovakyrkan...osv...osv... Roliga saker visserligen, men det är så mycket som skulle behöva bli gjort här hemma. Småsaker som läggs på hög och blir till jobbiga mentala berg.

Stackars Koi har inte sett mycket av sin slarviga matte sista veckorna heller. Dåligt samvete? Jorå, en aning.

Har äntligen lyckats dammsuga lägenheten idag = viss lättnad. Och betalat räkningar (bläää!!). Så nu ska jag "bara" försöka boka in nästa lovsångsövning (inte lätt att få 10 pers att samlas samma kväll...). Sen plocka tvätt, diska, stöka undan maten...osv...osv...

SEN försöka varva ner. För imorgon blir det utflykt till annan stad med Mr M. Trevligt värre!

Ny vecka, nya tag. Nu är det minsann dags att ta tag i livet, jajamensan. Hur svårt kan det vara egentligen? Skippa godiset, promenera, städa, rensa, fixa... Det där som ständigt finns mer på bör-göra-listan. Problemet är väl att jag knappt varit hemma i lägenheten senaste veckorna. Det går liksom fort. Det här livet som man ska hinna med att leva. Flänga hit, flänga dit. Ruskigt fort.

Det är dags nu. Dags att ta tag i allt det där jag skulle ta tag i under hösten. Organisera mitt liv och bli en lite bättre människa. Hursvårtkandetvara??


Sänder en extra tanke till lillebror inatt - kämpa på! ♥

Jag önskar verkligen att jag vore en sån där allmänbildad person. En person som kan lite om allt möjligt. Som är intresserad, hänger med och har åsikter om dittan och dattan. Sån skulle jag vilja vara. Om jag fick önska mig en uppgradering...

Kan man önska sig allmänbildning i julklapp? Eller kanske ett bättre kom-ihåg?

Föresten är det bara två månader kvar till jul. Någon som vet var oktober månad tog vägen??

Chokladfestival med kladdkaks-SM, kantarellpaj med Västerbottenost, Citykyrkan, Oscarsteatern och "Rasmus på Luffen", storstadsshopping (en väska, en kalender, örhängen. Och vantar + mössa från den exklusiva kedjan H&M), Malmskillnadsgatan utan oliver och chili, Fjärilshuset, höstpromenad och ekande Ekotempel, Muffin bakery, myspys och ännu mer myspys.

Tycker nog jag får godkänt som tillfällig storstadsmänniska. Stegen blir märkligt nog raskare så fort man kliver av tåget på T-centralen. Tempot liksom ökar. Jag har snällt placerat mig på höger sida i alla rulltrappor - så alla bråttombullar enkelt kan smita förbi på vänster sida. Och så ska man visst ha axelremsväskan fram på magen när man åker tunnelbana.

Jo, och så har jag åkt tunnelbana. Helt själv! Godkänt? :)

Vistelsen avslutades med lovsångskonsert i St Klara kyrka. Lovsång 09. En otrolig inspirationskälla med ett helt gäng av Svea Rikes superduperduktiga lovsångsledare!

Tack älskling för en oförtjänt bra semester!!

Igår lyckades systerslarvig lista ut hur man byter luftfilter på bilen. Gissa om jag är stolt! ;) Okej, jag kikade i gör-det-själv-boken och fick lite assistans från lillebror, men ändå. Jag är verkligen ingen bilmek-entusiast, men jag tycker väl att jag behärskar basic-kunskaperna. Byta däck, kolla olja, fixa spolar- och kylarvätska, skruva lite med avgassystem och bända loss bromsar... Även om jag inte har direkt intresse så är jag glad för det. Glad att jag inte behöver vara beroende av andra för minsta sak (fast pappsen finns såklart ett telefonsamtal bort...). Kan klara mig själv. Vilket inte bara gäller bilen, utan livet i allmänhet. Kan själv! Inte så att jag vill vara enstöring och aldrig kunna leva med en annan människa, men jag sitter liksom inte i sjön. Tack gode Gud för det!

Tur föresten att man har en så fantastisk lillebror, som ställer upp och hjälper till med däcksbyte - tack!!

Jahapp, här rullar allt på i rasande tempo. Eftersom allt gärna vill hända samtidigt (vilket är nu) så är den här veckan näst intill minutplanerad. So far so good, men hur jag ska hinna packa väskan vet jag inte. Kan man kanske göra det i sömnen? Skulle inte det vara rätt praktiskt? Att kunna programera sig till att göra saker i sömnen?

Eller ja, har man så mycket att göra så man behöver fler timmar på dygnet - då är det nog dags att börja se över sitt liv. Kanske prioritera lite annorlunda...

Jo just det. Jag har bestämt vad jag vill göra när jag blir stor. Optiker! Är inte det ett kanonyrke så säg! Oftast (eller i alla fall de få lokaler jag besökt) fräsha lokaler, lugnt, jobba med friska människor, dagtid... Jovars. Vi säger väl så då.

Att ögat kanske inte är det mest upphetsande organet i människokroppen, det kan man väl stå ut med. Eller? :)

Vobbler numero uno going in to the blöta *fishie fishie fishie, kom kom kom!*


Spegel spegel i vattnet där...


Finn fem fel. Eller ett väldigt avvikande?


Naturen kan göra finfina saker med gamla båtar...


...och tänder kan förvandla träbitar till små konstverk.


Spinnare väntar på att få användas.


Fina, duktiga älskling!


Tyvärr inget napp, trots att många hungriga fiskmunnar lämnade ringar på ytan.


Systerslarvig in action! Lyckades med konststycket att kroka fast i botten x 2...


...så Mr M fick rycka ut med båten och rädda stackars fastkrokade spinnare.


Solen tittade fram.


Och fina vågor lyckades vi sprida ut över spegelblanka sjön.

Duktiga lillasyster har skrivit tenta idag.

"Just skrivit tenta. Trodde jag hade tagit m mig ett äpple som mellanmål till kaffet, men det visade sig vara en lök..."

Min syster, i ett lök(!)skal ;)

Och just sådana där små meddelanden, det är ju sådant som gör vardagens lite bättre. Som berikar. Som får en att le. Precis vad jag behövde efter att ha vinkat hejdå till älsklingen och tyckte dagens kändes trist och grå. Sen dök E och E upp som räddande änglar också. Barnvagnspromenad - mycket trevligt sätt att få lite tid att flyga iväg :)

Ute är det svart, det blåser och det regnar. Helt perfekt inne-mys-väder! Älsklingen spelar innebandy och jag får roa mig själv en stund. Inga problem säger jag, med en sprillans ny Allt i Hemmet special i handen :) Ikväll ska herr Glassmaskin få jobba en stund också. Den jag fått i premie efter mitt livs enda jultidnings-försäljning. Är inte helt övertygad om att resultatet blir bra, men men, den som lever får se!

Tyvärr är magen i lite för mycket olag för att vara sugen på slisk just nu. Var in på Ica tidigare ikväll. Hann inte längre än förbi bröd och grönsaker när det vrider runt i magen. Toalett. NU! Så det blev snabbhandling och alldeles för lång färd hem... Grupp 8-mat brukar dock inte vara några problem att trycka ner. Oavsett status på mag-tarm-verksamheten ;)

Dagens nonsensinlägg. Varsågod och ha en skööön lördagkväll på er!