systerslarvig

Jag och syster stapplar ut från mysiga Mekka med magar fulla av slisk. Korsar gatan. Korsar en till gata. Mot bilen på mörk, dyster tvärgata. Där. Ett TV-team som intervjuar någon med skalat huvud. Ett huvud som känns lite bekant på något sätt. Jo. Det är han, Svea Rikes folkvalda. Fredrik Reinfeldt.

Den 28:onde oktober 2009. Dagen då jag såg Sveriges statsminister. Live.

Syster: Är det inte....?
Jag: Jo! Man kanske skulle ta fram kameran...
Syster: Skulle haft kvar den överblivna mandelmassan... Va kul det vore att smeta in huvudet... Som glassen på J...
Jag: Mmm, i direktsändning... Jag har ju faktiskt kameran i väskan...

Det är ju liksom olika vad för tänk som ploppar upp i huvudet på folk ;)

Idag. En typiskt bra dag. En sån där dag man bara får vara ledig och njuta. Och krama på älsklingen. Kan det bli bättre?

Jo det förstås, tur att man inte är så jättedålig förlorare. Då skulle det här inte vara en lika bra dag... För jag har fått dyngstryk i både Yatzy och Monopol. Jajamensan! ;)

"Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am home again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am whole again

Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am young again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am fun again

However far away
I will always love you
However long I stay
I will always love you
Whatever words I say
I will always love you

Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am free again
Whenever I'm alone with you
You make me feel like I am clean again"
(Love song, Anberlin)

En sån där helt vanlig fredag. Upptäckte till min stora glädje att det regnar idag - då behöver jag inte ha dåligt samvete över att Powerwalken skippades :) Lyxade nämligen till det med en rejäl sovmorgon idag. Sovmornar är liksom min grej. Jag gillar sovmornar. Och det bästa är att jag inte behöver ha dåligt samvete över det heller. Man måste ju sova mycket på dagarna om man ska orka jobba nätterna! *hihi*

Hemmapyssel står på schemat idag. Kanske softa lite i soffan innan jobbet. Lite fredagsmys måste man ju få ändå, vet ju aldrig hur det ser ut på jobbet. Om det blir en softar-natt eller full rulle till tidig morgon...

Helt enkelt en ovanligt vanlig fredag.

Så här kan det gå när den bekväma "storstadsmänniskan" ger sig ut i naturen. Tack Mr M för en trevlig tur på sjön!


Iförd lånat regnställ och stoora stövlar trotsades regn och tunga skyar (tack familjen M för lånet!).


Älsklingen, även han iförd regnavvisande material, fixar båten - jag "dokumenterar omgivningen".


Någon måste ju ta hand om kameran också, eller hur? ;)


Spö spö spö, ge mig frö frö frö... Nä, fisk ska de ju va! Viss skillnad mot min senaste "fisketur" där metspöt var agnat med Cheese Doodles. Behöver väl knappast säga att det var väldans längesedan och att det nappade dåligt... ;P


Liten gädda nr 1 på väg in.


Sen puttrade vi långsamt vidare...


Och stötte på liten gädda nr 2 (jag tyckte iofs inte gäddorna var speciellt små, men så har jag bara erfarenhet av akvariefiskar också...).


Efter regn kommer...


...den spegelblanka sjön fram!

Igår luktade mitt trapphus fruktansvärt illa. Som avlopp ungefär, med en liksom sur touch. Lukten visade sig tillhöra en farbror. En farbror som inte riktigt orkat ända fram, hem till sin egen lägenhet, utan liksom bosatt sig på golvet. Där låg han och gjorde inget annan än sov och spred dofter.

Idag är farbrorn borta. Kvar är en ölburk, lite bajs (allvarligt?!), mystiska gula fläckar och en stickande, sur doft. Det luktar... ja, jag vet inte vad. Icke definierbart. Varken avlopp eller soptipp. Gam-fylla? Inte för att jag vet hur det luktar, men jag kan ju tänka mig att det är åt det här hållet.

Clownen luktar inte bensin. Den luktar bajs.

(Och så är vi alla glada att jag inte är duktig på att lägga upp bilder på bloggen... Eller hur?)

Woah!! Idag är en bra dag, det bara är så. Spotify funkar alldeles utmärkt, håret gör som jag vill, disken diskade sig själv (eh..?) igår och ikväll kommer Mr M!! Tack alla som inte bjöd för högt på Tradera-biljetten så älsklingen kan tuffa hit! :)

Ska dessutom få roa mig i sällskap av systeryster och lillstrumpa - födointag och underhållning på vita duken. Bästaste syskon man kan ha!

Jag är gladast, det bara är så.

Att vi befinner oss i en ekonomisk kris har väl inte undgått någon. Att nedskärningar görs överallt hör liksom till och landstinget är inget undantag. Men det finns gränser och jag undrar om vi inte redan passerat de flesta av dessa gränser.

Den stämning som råder på min avdelning (och säkert många med den) kan liknas vid den som rådde vid Bastilljen 14:e juli anno 1789. Protestlistor skrivs under, arga brev skickas kors och tvärs, röster höjs och missnöjet bubblar. Färre personal ska utför samma arbetsuppgifter. Förutom att vi ska ta hand om patienterna, medicinera, behandla, se till att de äter, dricker, kissar, bajsar och har en hållbar hemsituation, så ska vi dessutom hinna lära oss nya datasystem, smittas av grisfeber och ställa om till nya arbetstider. Till exempel så innebär de nya omställningarna att den som jobbar 100% dagtid kommer få kortare arbetspass och fler antal dagar, varannan helg och aldrig längre ledighet än två dagar i följd (= noll kompensation för att vi jobbar storhelger och röda dagar. Dagar då vi för övrigt inte ens får söka ledighet). Man kommer alltså jobba jämt med samma futtiga lön.

Jag trodde lite naivt att vi nu i tvåtusentalet kommit förbi det där med att sjuksköterskeyrket är ett uppoffrande kall?

Så här tänker jag mig det hela:
Föreställ er Titanic. Tänk er att Sundsvalls sjukhus representerar landstinget Västernorrland, och att sjukhuset är Titanic. Isberget kördes på för tiotals år sedan, men på något sätt har skeppet ändå lyckats hålla sig flytande. Om än med trasigt skrov och läckage både här och där. Tills nu. Nu ligger skeppet och guppar precis på gränsen till att dras ner i det djup som kallas skulder och elände.

De landstingsanställda, det är vi som är besättningsmännen. De som insett att vi inte längre kan pumpa ut allt vatten och i panik flyr mot livbåtar som inte finns. Och flytvästar, sådant har vi minsann inte råd med!

Patienterna, det är tredjeklasspassagerarna. De som packats ihop i trånga rum med alldeles för många sängar. De som hamnar längst ner på listan och snällt får vänta under däck på sin tur. Om man nu kan kalla det för tur...

Landstingsledningen med allt vad det innebär, där har vi orkestern. Orkestern som med skygglappar glatt spelar vidare. Visst, det finns säkert någon styrman som insett att fler livbåtar borde införskaffats, men det är liksom för sent. Med uttalanden som att det nu med nedskärningarna kommer bli "bättre" och att man bara mött "positiva reaktioner" på omställningsarbetet, så undrar i alla fall jag om de styrande ens befinner sig på samma planet som oss övriga? Tellus till ledningen - Huston has a problem!

Tro nu inte att jag går runt och är bitter, arg och elak. Inte alls. Men något måste göras, annars står vi snart utan sjukvård och vem vill det?

(Stor eloge till dig, modiga SysterLuring - kanske var det gnistan som behövdes för att sparka igång oss övriga?)


Liberté, égalité, fraternité!!

Vet inte varför men den här videon berör mig på något konstigt vis. Glädjen liksom smittar genom skärmen. Och varför inte? En av de största dagarna i livet - klart man ska dela sin glädje :)