Sjusovaren

Koi verkar vara inne i en tonårsperiod. Eller i alla fall någon sorts björn-ide-koma-sova-hela-dagen-period. Min lilla kisse som alltid glatt hoppat upp när jag vaknat (alternativt väckt mig när han velat gå upp) ligger nu kvar och sover flera timmar efter att jag gått upp. För att sen släpa sig upp och slänga ner sig på vardagsrumsgolvet, gärna i solen. Han kanske drabbats av mina jobbtider och är vaken på nätterna för att sova på dagarna?

Fast jag läser nu att han är någonstans runt 32 år gammal i människoår, så jag kän nog stryka tonårteorin... :)

Midsommar

Kikar in på fejan och läser alla fantastiska uppdateringar från soliga, grillade och roliga midsommarfiranden. Härligt!

Min midsommarhelg har bestått av jobb, jobb, jobb, sova för lite på dagarna, åka hit och dit och missa hela tältmöteshelgen. Hrm. Inte alltid kul med skiftarbete.

Fast lite midsommarmiddag har jag fått ändå. Och ett tältmöte hanns ju med. Och även om vi fick slänga i oss den goda maten klockan halv tre på midsommarnatten så fick vi faktiskt ett lugnt pass natten efter. Så jag ska egentligen inte klaga, jag har ju själv valt det här jobbet.

Kalaslördag

Studentfirande och kapellmålning förra helgen. Sextioårskalas idag. Övningar och planering inför nästa helgs tältmöten och midsommar. Plus en massa annat pyssel, planerande och fixande (men det tar vi sen). Och så måste man ju jobba också. Det rullar på som man brukar säga! Men, jag försöker ta en sak i taget och leva i nuet så jag inte missar allt det roliga.

Så nu laddar jag för dagens kalasande och skickar en stor grattiskram till B tillsammans med ett fyrfaldigt leve: hurra hurra hurra HURRA!!

Möjligheter

Men hörrni, solen skiner ju. Ska man kanske ta och damma av springskorna idag?

"Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet".


En ljusglimt

Ofta behövs så lite för att göra så stor skillnad. Några vänliga ord och en smittande positiv attityd till exempel. Efter första stoppet på god-natt-rundan med medicinvagnen igår kväll kändes jobbet både roligare och mer meningsfullt.

Varför? Den skämtsamma stämningen? De positiva orden?

Eller var det kanske så att jag blev påmind om varför jag en gång valt det här yrket? Mitt i alla invanda rutiner och allt gnäll, gnäll, suck och stön (jo, jag är bra på att gnälla) behöver man ibland en påminnelse.


Florence Nightingale och jag

Idag är det sex år sedan jag på darriga ben klev in på avdelning 23A som nybakad sjuksköterska. Med blänkande systerbrosch, en dröm om att kunna bli duktig i mitt yrke och egentligen inte en aning om vad jag gett mig in på.

Sex år... Och känner jag mig så mycket duktigare nu då? Vet inte det jag. Lite kanske. Det är kanske så att ju mer man lär sig desto mer inser man att det finns att lära sig. Även om det vissa dagar känns tungt, överbeläggningarna är många och lönen är för liten så är jag ändå stolt över mitt yrke. Det finns ju så otroligt många hjältar bland alla duktiga systerkollegor, både här och ute i världen!

Hur som helst. Sex år.

Det sägs väl att tiden går fort när man har roligt, eller?

Regn regn regn

"För jag har bara regn hos mig..."

Tur man har mycket skojiga och spännande saker att pyssla med just nu, det underlättar så inte humöret helt regnar bort. Så mycket skojigt och spännande att jag egentligen inte har tid att åka till jobbet. Men fem-sex plusgrader och ösregn i juni? Var är värmen från förra helgen?!

Apropå inget.

Har ni sett att Laduree öppnat i Stockholm? Känns som ett måste-besök till nästa storstadstripp (vilket år det nu kan tänkas bli...). I love macarons!