systerslarvig

I söndags var jag och syrran på gudstjänst i Umeå. Barnvälsignelse x 3 + söndagsskolavslutning + det årliga julspelet = en kyrka som fullkommligt vibrerade av alla barn som sprang omkring! =) Precis när vi kom dit, i kapprummet, sprang en liten afrikans ängel förbi med en pepparkaka i högsta hugg. 

Förbipasserande tant: "Nämen är du en liten fin ängel som äter pepparkakor?"

Ängeln: "Jaa, då blir jag brunare!" (pekar stolt på sitt ansikte och springer vidare).

Tänk om vi alla kunde vara lika öppna och fördomsfria som barn är! Var och när förvandlas vi till de fördomsfulla människor vi är? Var går det snett?