Hur orkar sjuksköterskorna?

Jag. Orkar. Inte.
 
När jag kom till jobbet igår kväll ville jag på riktigt grina. På riktigt. Sätta mig i ett hörn, strunta i allt och bara gråta en skvätt. Patienterna låg uppradade i korridoren, alla telemetrier upptagna och som vanligt mini-bemanning (i alla fall på syster-sidan).
 
Jag. Orkar. Inte!
 
Att gå hem på morgonen och känna att man inte ha någon koll på vad man gjort eller inte, vem som ligger i vilken säng och har vilken hjärtrytm - det är ingen rolig känsla. Man vill ju för i alla sin dar göra ett bra jobb! Både för sin egen och sina patienters skull.
 
Att skeppet Landstinget krockat med det berömda isberget råder väl ingen tvivel om. Inte heller att det nu, i bästa Titanic-anda, är på väg rakt ner i djupet. I detta skeppsbrott simmar vårdpersonalen runt och försöker hålla sina egna och patienterna huvuden ovan vattenytan. Vad politiker och andra gör, ja vem vet? Sitter i ett vattentätt rum och äter middag kanske? Vad de än gör är det tyvärr inget som syns för oss som simmar runt i kaoset...
 
Hur orkar sjuksköterskorna? Undrar en insändare i ST. Det gör de inte säger jag. Inte hur länge som helst. Inte ens högre lön kan väga upp det kaos som råder numera. Dags att fokusera på arbetsmiljön lite mer kanske, inte bara lönen?
 
Ja ja, jag vet att jag låter som en gnällig gammal bitter natt-syster. Och jag vet att man inte ska skriva negativt om sin arbetsplats. Men jag orkar inte längre. Orkar inte. Och det gör mig både arg och ledsen. Jag vill ju egentligen jobba med sjukvård. Jag är egentligen stolt över mitt yrke och jag tycker egentligen att hjärtsjukvård är både superintressant och spännande. En gång i tiden var det faktiskt roligt att gå till jobbet! Men... alla de fina Florence-drömmarna har långsamt kvävts av överbeläggningar, stabs-läge (skulle kunna skriva ett helt långt inlägg om detta stabs-läge, men det tar vi kanske en annan gång), personalbrist och allmänt kaos i dåliga lokaler. RIP Florence!

Kommentarer
Postat av: Moster

Ja, du Emeli, det är verkligen inte kul att höra hur ni har det. Vi pratar ofta om landstingets sjunkande skepp på jobbet och hur ska man kunna vända på detta? Har politiker eller deras anhöriga aldrig behov av sjukvård? Jag är verkligen rädd att behöva utnyttja sjukvården som det ser ut idag. Fick ju en liten inblick när Lars-Erik var sjuk, oj, oj! Önskar att jag kunde ha ett tröstens ord till dig men jag kan bara säga att ni är änglar ni som fortfarande orkar kämpa vidare ❤️.

2015-01-14 @ 20:25:02
Postat av: Systerslarvig

Tack, det värmer! :) Det är ju så trist att man ska behöva vara rädd för att bli riktigt sjuk och inlagd (för det är jag!)... Hoppas alla nära och kära håller sig friska! Kram!

2015-01-15 @ 08:02:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback