Pelargonbekännelser

Ja det är väl lika bra att erkänna. Jag som liksom tyckt att pelargoner är jättetrista växter. Såna där som alltid finns med i alla balkonglådor överallt och jag har inte fattat varför. Tills nu. Jag är totalt omvänd och har till och med gått så långt att jag köpt speciell pelargonnäring till mina små skapelser (säkert ingen skillnad mot annan växtnäring utom en fancy etikett). Och varför denna omvändelse? Framför allt två skäl:
1. Pelargoner är typ det enda som överlevt sommarens ökenhetta i vardagsrumsfönstret.
2. Dom inte bara överlever, dom skickar gladeligen ut blommor också!
 
Men en sak har jag inte förstått än. Mårbackapelargoner. Vad är grejen liksom? Visst, dom är väl liksom fina och så, men sen då? Extra svårskötta? Lättskötta? Dyra? Tell me!
 
Mårbackapelargoner verkar vara växtvärldens motsvarighet till teknikvärldens iPhone. Som jag sagt tidigare, har man en iPhone har man ingen mobiltelefon, då har man en iPhone. Och det verkar vara samma fenomen med pelargoner. Har man Mårbackapelargoner så har man inte pelargoner, då har man Mårbackapelargoner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback