systerslarvig

Firade uppsatsinlämningen med att lufta springskorna idag. Första gången sedan... typ jättelängesedan. Att kalla min lilla runda för joggingtur är väl att överdriva, men svett och superflåsig andning infann sig så jag kan väl åtminstone kalla det för motion.

Nog för att det var längesen springskorna användes, men att benen skulle väga femtio kilo mer var jag väl inte riktigt beredd på. Spänstighet = minus två. Inte ens löpartightsen, som annars brukar kunna skapa känslan av att vara spänstigare än man egentligen är, kunde väga upp den segheten. Hej träningsvärk!