Grannlandet

Man borde ju förstås skriva något vettigt och klokt om allt det där hemska som hänt i Norge förstås, men jag känner mig helt enkelt tom. Ofattbart. Fruktansvärt. Trots att de basunerats ut många gånger nu får jag fortfarande en klump i halsen när jag ser bilderna från ön och tänker på den mardröm ungdomarna varit med om.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på alla som lever med dessa bomber och dödsskjutningar. Varje. Dag. För att inte tala om svältkatastrofen i Somalia... Huh... Det är så mycket som händer i världen så man törs knappt titta i en tidning snart.

Tack Gud att jag får ha min trygghet i Dig när världen runt omkring är totalt galen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback