systerslarvig

Halsen kändes allt annat än bra när jag vaknade igår och naturligtvis har en nysning än en gång startat ett snorinferno. Känns det möjligen igen från den nionde december? Jo tack! Alltför väl. Men näe, jag tror minsann jag säger nej tack till mer förkylning.

Så jag snyter mig än en gång, ignorerar förkylningssymtomen och fortsätter rensa pappershögarna i väntan på frukost... *Trallala, jag är så frisk och gla'...*

Midvinternattens köld är hård (nja, knappt två minusgrader)
stjärnorna gnistra och glimma (kanske någonstans bakom molntäcket)
Alla sova i enslig gård (patienterna verkar då sova lugnt i alla fall)
djupt under midnattstimma (snart morgon... äntligen...)
Månen vandrar sin tysta ban (som sagt... molnigt)
snön lyser vit på fur och gran (om det vore så väl... lite vitt på marken får man ändå vara glad för)
snön lyser vit på taken (ett litet frostlaget i alla fall)
Endast tomten är vaken (och hjärtsystrarna, här har vi haft fullt ös mest hela natten... bah!)

GOD JUL!! ♥

Nä nu måste jag passa på att göra lite reklam... Min fina kusin L's make H har i dagarna sparkat igång en ny websida: care of the world. En sida där man man köpa finfina saker till nedsatt pris (allt ifrån frisörbesök till en kopp kaffe eller en Harley Davidson) och där en del av pengarna dessutom går till välgörenhet. En genialisk idé tycker i alla fall jag! Ett litet tips till dig som behöver en sista-minuten-julklapp kanske?

Inte nog med det, L har ligger dessutom i startgroparna med en egen kollektion barnkläder. Ett tips till dig som har barn (har själv tjuvtittat på kollektionen så jag vet att kläderna är superfina). Kolla in Bonnie and Elliot vettja! :)

(Till L och H: tack för julmysfikat!)

Den lite krokiga men fina granen glittrar och här sitter jag och knaprar på knäck-sleven. Gillar't! Tror tyvärr att knäcken blir stenhård, men man får väl låtsas att det är hårda karameller med knäcksmak eller så...

Tjing tjong!

Snön ligger vit på taken, endast kreativiteten är vaken...

Visst är det märkligt att man bli som mest pysselsugen när det är dags att sussa? Det händer i alla fall mig väldans ofta. Det är liksom då idéerna ploppar upp i skallen. Till exempel köpte jag, i ett kreativt infall (tillfällig sinnesförvirring?), en ram för papperstillverkning på Jamtli förra helgen. Den har nu legat och lockat och pockat några dagar och idag kunde inte ens förkylnings-trötthet, slemhals och snornäsa hindra mig! Klockan tjugotvå-noll-noll satte jag alltså igång att tillverka pappersmassa, trots en gnagande känsla av att det skulle sluta i smärre katastrof. Men, det var inte så knepigt som jag trott, bara väldigt söligt (och jag vet ju faktiskt inte än om det lyckats...). Och, än så länge (innan jag sett slutresultatet), faktiskt ganska kul.

Nu ligger alltså nitton knögliga små ark och torkar utspridda över toagolvet. Vad jag ska göra av arken vet jag inte, får väl bli kom-ihåg-kladdlapps-listor eller nåt. Men man måste ju liksom börja någonstans för att kunna lära sig av sina misstag. Så ge mig bara några försök till så ska jag nog kunna konkurera ut Östrand ;)

Ååååhhh!! Varför ska det vara så lååångt till morgonen då jag får se hur pappret blir i torrt tillstånd! Lika så bäst att snyta näsan, hosta upp lite slem och studsa i säng. Så det blir morgon fortare...

Liten kisse ska alltid vara med när det händer något i hushållet. Just nu ligger han och vaktar mina små knögliga papper medan de torkar...

Snorandet som satte igång efter nysningen igår kväll har eskalerat, halsen river och slemmar, rösten försvinner och huvudet är tungt. Det blir sjukstuga hemma i soffan istället för jobb inatt... Dumma förkylningsvirus! Kurerar med några avsnitt Sunes jul - kanske tidernas bästa julkalender!

Ni glömmer väl inte att det är pepparkakans dag idag folk? :)

Raspig och hes i halsen, men annars relativt pigg satte jag mig i bilen och tuffade iväg till gruvan (a.k.a cardiologen). Tänkte att det är ju i alla fall skönt att förkylningen sitter väldigt lokalt i halsen och inte spridit sig till näsa/bihålor. Får rapport av min snälla duktiga kollega, loggar in på datorn och känner mig liksom på G. Men vad händer? Jo, en nysning lyckas ta sig ut och det är i alla fall i min värld ett välkänt faktum att en nysning följs av snorighet, även i förkylningsfria tillstånd. Så onödigt! Nu sitter jag alltså här med både raspig hals (tänk dig han den här vinprovar-snubben, Bengt nånting?, med ett sandpapper i halsen) och snorig näsa. Dumma nysning!

Lilla "torget" i Jamtli, innan snön kom.