systerslarvig

Idag kan jag ärligt säga att jag är värd varenda krona av min lön. Och mer därtill. Det är faktiskt inte alla nätter man känner så. I alla fall inte jag.

Inledde arbetspasset i en rackarns bra plugg-rytm och skrev så pennan glödde.

Kl 01:40: *Pling pling pling pling pling!*

Ambulans-EKG. ST-höjning. Blåljus och bråttom bråttom. Beslut om trombolys (läs: "propplösare". I en bättre värld skulle det finnas PCI-beredskap 24-7!). Lyckades slänga 2500 kr av landstingets pengar i soporna (skyller allt på tillverkaren!!) men fick ändå en relativt komplikationsfri trombolys. "Fina fisken" tänkte jag. Ända tills den lilla gnagande oron över svårreglerat blodtryck och halvtaskig syresättning blev verklighet.

Kl 03:45: Begynnande lungödem, ångest och ännu mera bråttom bråttom.

Tjugosju sprutor, en infusionspump, en utdragen PVK, ett blodbad, femhundra blodtryck, en CPAP, trettifem sladdar/slangar, trettonhundra ml urin, en sovande doktor och en förvirrad patient senare kunde jag ändå lämna över en någorlunda kontrollerad situation till dagsyster.

Kl 07:10: Avvecklar mig själv från avdelningen med flaggan i topp. Det här kommer bli en bra dag :)