systerslarvig

Idag är det exakt tre år sedan jag tog några nervösa steg in på avdelning 23 A, första dagen i min systerkarriär. Nybakad och omogen som den grönaste av gröna kartar. Visste inte vad sinusrytm var och kunde inte sätta en KAD. Visste väl knappt vad som var fram och bak på en patient! Men, jag har gråtit, skrattat, stressat, gjort misstag, lärt mig, läst, frågat, gissat, räddat liv, vakat vid sista andetagen, gjort ännu mer misstag, skrattat ännu mer och så här tre år senare kan jag bara konstatera att Gud är god. Har aldrig kunnat tänka mig att jag skulle hamna där jag är nu, jobba med det jag gör och trivas så bra.

Jag är övertygad om att Gud haft ett finger med i spelet och lett mig hit. Precis där jag ska vara just nu. Tack Gud för det!

Den lilla gröna karten har vattnats, fått näring, ansats och putsats. Så ja, nu kan jag skilja på sinus, förmaksflimmer, diverse blockeringar och hitta ST-höjningar (hyfsat ska väl tilläggas). Jag kan sätta KAD och jag vet vad som är fram och bak på patienterna. Ändå finns det enormt mycket kvar att lära!

Tre år... Tiden går fort när man har roligt, eller hur? Fast det konstigaste av allt är att jag inte tappat bort min sköterskebrosch än. Helt otroligt!