Viktor Rydberg vs nattugglan

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård, djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran.
Snön lyser vit på taken, endast tomten är vaken.


Låter ju jättefint det där. Men verkligheten ser väl lite mer ut som såhär, utan rim liksom:

Midvinternattens köld är inte så hård (ca fyra minusgrader), stjärnorna finns någonstans bakom molnen.
Alla sova i enslig gård, utom de patienter som inte kan sova.
Månen vandrar sin tysta ban, snön yr som bara den i stormen.
Snön lyser vit på taken, endast den landstingsanställde är vaken.


Känner mig trött, sliten och väldigt väldigt gnällig. Inte alls någon julefrid här inte! Jobba natt på ett stökigt HIA hela julhelgen och dessutom försöka hinna med trevliga släktmiddagar tär både på och i kroppen. Speciellt när sömnkontot legat på minus redan innan jul. Och alldeles speciellt när hjärtevännen, till råga på allt, befinner sig flera mil härifrån *lääängtar*.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback