Att sätta KAD - for dummies

Från kl tjugoett till kl noll-ett-trettio. Alltså, fyra och en halv timme senare har patienten äntligen fått en urin-kateter och kan kissa. Äntligen! Allt som krävdes var ett stycke sjuksköterska (moi), ett stycke undersköterska, en medicinjour, en kirurgjour, en urologjour, typ tjugo katetrar, femtielva sterila set, trehundra bedövningssprutor, två bladderscanningsapparater och en hel massa(!!!) sölande. Lätt som en plätt, jajamensan!

Önskar faktiskt att jag hade ett par riktigt tatjta stödstrumpor just nu. Efter alla sjuhundra vändor som sprungits efter saker känns benen som efter en tvåmila-promend en stekhet dag i juli. Typ.

Tänk vad lite man vet om framtiden egentligen. Hade väl aldrig någonsin kunnat tänka mig att jag skulle sitta här, ett kvarts sekel gammal och längta efter stödstrumpor. Man börjar väl bli gammal ;P

För övrigt så har helgen spenderats  hemma i urskogen. Vår lilla församling har avverkat årets tältmötesserie. Kanon! Tummen upp till alla som ställt upp och jobbat - det gör vi om nästa år igen va? :)

Och ja, min underbara grabb (aka Mr M) har kommit hem från långtbortistan. Kan inte bli bättre! "Fint som snus, sa räven om rönnbären".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback