Dä' ä' bar' å åk'...

...mot fjällen!
 
Hejdå landstingspyjamasen, hejdå Vifsta och hejdå vetenskapliga artiklar. Nu loggar jag ut från allt och sällar mig till en stor skara påsklovsfirarer: drar till fjälls en dag eller tre. Välbehövligt paus från... det mesta.
 
Glad påsk och allt det där. "Vi hörs", som min fina kollega brukar säga :)

Cyberrymden åt upp mitt inlägg

Meeen åååh!! Skrev just ett långt fint inlägg men blev utslängd och nu verkar cyberrymden ha ätit upp mitt det. Svalt med hull och hår.

Men för att sammanfatta det jag skrev i korta drag:
Jag är tillbaks i "cellen". Det är kallt. Hjärnan är slut R/T seminariedag. Tidig morgon? Inte min tekopp! Nu är det bara uppsatsen med stort D kvar och vart tog egentligen tiden vägen?! Imorgon ska tuppen väckas så bästa duschen kan paxas före "cellkamraterna". Sen projektplans-opponering. Nu sova.

Typ så. God natt.

Variation

Mycket kan man gnälla över på jobbet, men man kan absolut inte gnälla över brist på variation. Man vet aldrig vad som väntar när man kliver in på avdelningen. Igår natt trummade fötterna oavbrutet mot landstingsgolvet medan hjärnan gick på högvarv.
 
Igår kväll klev vi rakt in i ett jättekaos. Blod, slangar, personal och läkemedelsampuller i en enda röra. Men det gick inte lång tid innan lugnet lade sig som en varm filt över avdelningen. Fötternas trummande mot landstingsgolvet begränsades till en lagom mängd och hjärnan slapp gå i maxfart.
 
Variation.

Narnia-garderoben

Något har hänt. Atmosfären i min garderob, och i synnerhet byxhyllan, måste ha förändrats på något märkligt sätt. Som en Narnia-garderob som liksom krymper kläderna en aning. Fast utan snön förstås.

För det måste ju vara byxorna som krympt? Kan väl aldrig vara så att min sockerindränkta, totalt motionsbefriade livsstil börjar sätta sina spår...?

Äh, jag tar en Ballerina till och funderar vidare på det här...

Skotergudstjänst

Men jag har ju glömt att göra reklam för morgondagens trevliga event. Skotergudstjänst vid Skinnen (Ljustorp), vad sägs om det? Avfärd klockan elva från Gullänge gård i Fuske, antingen med bil eller skoter. Häng med vettja! :)

Heja Doris!

Besiktat Doris idag, alltid lika nervöst. Med lätt hjärtklappning och begynnande armhålesvett rullade vi in under porten för bedömning, jag och Doris. Oroväckande lång tid för bromstestet. Hissar upp bilen en gång till i luften - det här luktar åtgärder och ombesiktning! Rullar ut. Åker ett varv. Stegar fram till datorn.

Resultatet? En trasig positionslampa, i övrigt UA! Dansar glädjedans på insidan - känns lite som att vinna på lotto varje gång. Firar Doris framgångar med en pluggdag, lite kaffe och en påse snarr. Hej fredag! :)

Söndagslunk

Borde plugga men orkar inte... riktigt seg dag idag. Söndagsseg. Soffläge, datorn i knä, slösurfa i databaser efter artiklar och skidor i bakgrunden (heja heja!). Gårdagen tog på krafterna helt enkelt. Slog igen böckerna och gav mig ut på friluftsdag med älsklingen. En dag som avslutades med relax och bio-date. Toppendag! :)

Word for dummies.

Alltså. Jag har ä-n-t-l-i-g-e-n skaffat ett riktigt Office-paket med ett riktigt Word-program. Äntligen. Och det har fungerat hur bra som helst.

Men.

Helt plötsligt har Word bestämt sig för att all stavnings- och grammatikkontroll ska ske på engelska. Hallå? Svenska tack! Hur jag än ändrar och bockar i och ur så vägrar den ändra tillbaks. Och fast jag lyckats få det dumma programmet att sluta rödmarkera ALLA ord i hela dokumentet, så vägrar den låta mig skriva ett helt vanligt i utan att genast ändra det till ett stort I. Jag. Blir. Galen!
 
Någon som vet vad som hänt och hur man botar detta besynnerliga tillstånd?? Har försökt kopiera över allt till ett nytt dokument och jo, då fungerade allt som vanligt. I ungefär några minuter. Sen bestämde sig dumma Word för att plötsligt, mitt i en mening, byta till dum-engelska igen. Med dumma stora I. Dumt!
 
Note to self: Ändra namnet på dumma dokumentet innan inlämning. Bajsdokument.docx ser kanske en aning... omoget och oproffsigt ut...

Hej glamourbefriade vardag!

Jamen det är väl typiskt. Har tidigare konstaterat att de få gånger brevbäraren plingar på för att lämna paket (vilket i och för sig är väldigt snällt), så är det alltid de dagar man är som allra sunkigast. Skitigt svinto-hår, osminkad, urtvättad morgonrock och slitna tjocksockar. Varenda gång.
 
Så vad händer? Här sitter jag i godan ro och funderar på en pluggpaus för att duscha och piffa till mig en aning, när det plötsligt krafsar till i brevinkastet. Ett oroväckande krafsande. Ett sånt där krafsande som innebär att ett paket inte får plats. Pulsen stiger, öronen lyssnar intensivt och precis som väntat, ett pling i dörrklockan. Inte nu! Gissa om jag ser ut som sju svåra år? Skitigt svinto-hår, osminkad, urtvättad morgonrock och slitna tjocksockar. Igen. Stackars brevbäraren såg en aning besvärad ut när jag öppnade dörren. Jösses, han måste tro att det bor världens sunkigaste person i den här lägenheten...
 
Välkommen till mitt super (o)glamorösa vardagsliv!
 
Dusch. Nu. Pronto!!