systerslarvig

Nu har min fina älskling åkt på semester och jag vet inte vad jag ska göra för att den här veckan ska gå fortare än fortast! Som jag sagt tidigare; det där med kärlek är knepigt. En vecka är verkligen inte lång tid och det är inte precis så att vi kommer befinna oss i olika kontinenter. Ändå blev det ett tårfyllt bye-bye imorse och jag saknar redan... Nog för att jag alltid vart lite mesig och känslosam, men inte såhär.

Galet.

Inte blir man mindre längtig av att man råkar lyssna på låtar som Shirley Clamp's Som en saga heller!

You've got to love them. De bara är så. De är grymma. Fruktansvärt grymma.

Bounce Streetdance Company

Har sett några av deras föreställningar och de är alltid lika bra. Råkade ramla över DETTA inatt under en slösurfar-runda... Bananer, päron, äpplen och apelsiner va bra! Enjoy!

Kontraster och olikheter i vardagen, sånt tycker jag är intressant. Att vi kan vara så olika fast ändå så lika. Att saker och ting runt omkring oss kan vara så lika men ändå så olika. Släpade mig fram genom korridoren till avdelningen igår kväll och passerade "döda rummet". Den lilla röda lampan indikerade att någon som inte längre är, utan som var, låg där inne. Kontraster. Liv och död med bara en av landstingets fula grå dörrar som skiljer.

Inatt har det vart lugnt på avdelningen också. Ännu en kontrast mot gårdagen då man sprang så foppa-dojjorna glödde! Och det konstigaste är att firmabilarna (ambulansen) och farbror blåljus (polisen) kört förbi till akuten med bråtton-bråttom-fart hela natten! Mycket tok på G i staden inatt verkar det som, dock inga "hjärtliga" besvär (haha).

Fast jag kanske skulle behövt lite spring i dojjorn för att få något annat att tänka på. Längtar enormt efter min älskling och kommer inte kunna träffa honom förrän om drygt en vecka. En vecka! Jag kommer typ bli knäpp. Det där med kärlek är allt en bra knepig grej...

En halv flaska Dubbel-dusch i håret om dagen är kanske också bra för lilla sötsugs-magen! Man har väl inte roligare än man gör sig, eller hur? (Unge herr M - I'm gonna Dubble-shower you! Just wait and se... wait and se...)

Och ja, den här gången gick det bra. Patienten fick rätt behandling och mår bättre. Vilket gör att all stress, all press, allt spring och allt pling liksom känns lättare. Det är ju trots allt därför jag är där. Just precis därför.

Varför blir landstingets inköp alltid nerköp till sämre kvalitet? Visst, det är spartider (som alltid) och inget får kosta pengar (jag har en idé - sluta ta emot patienter så blir det superbilligt!), men är det för mycket begärt att det folk som sitter och planerar inköp faktiskt har koll på verksamheten och inte bara siffrorna??

Exempel 1: I landstingspyjamasen ingår förutom pösiga byxor med för snäv resårmidja, en överdel i form av tält eller piké. Tältet ser kanske lite mer "uniformigt" ut, men det är just ett tält. Camping. Bara tältpinnar, grillukt och myggbett som saknas. Visserligen har den fler fickor, men jag föredrar piké. Pikén är så mycket bekvämare. Mer pyjamasaktig liksom.
I alla fall får man ibland tag på piké-exemplar som är korta, vida och jättesladdriga. Tyget känns tunt och urtvättat, liksom gammalt. Vilket jag ju trodde de var. Gamla. Tills jag fick höra att den modellen är helt nya tröjor! What???!!

Exempel 2: Ny modell på soppåsarna. Säkert billiga och miljövänliga eftersom de är hopvikta fjorton gånger innan de rullas ihop = mindre rullar och mindre att transportera. Det roliga är att det är omöjliga att riva av en påse från rullarna! Man hinner alltid bli irriterad innan man lyckas. Och det är liksom mer regel än undantag att påsen går sönder och innehållet i den gamla, fulla påsen rinner ut. Great!

Exempel 3: Hela huset har fått nya patientsängar. Sängar som i djurriket skulle kallas flodhästar och som det antagligen fanns ett stort billigt lager kvar av eftersom ingen annan ville ha dem. Antagligen.
Fördel ny säng: ?
Nackdel ny säng: Så otymplig, tung och klumpig att köra så man måste vara två, saknar bra ställe att hänga droppräknare på (jaså, har vi dropp på sjukhuset också?), har grindar fastsatta på sidorna så de är omöjliga att bädda (den lilla detaljen) och när man drar en patient längre upp i sängen åker hela madrassen ofelbart med.

Osv, osv, osv...


Och varför måste dansbandsnamn sluta med ett S?

Lätt en topp tio hemska/äckliga/konstiga upplevelser i livet. Men men, på något konstigt sätt klarar man sig igenom och kan bara konstatera att man är en erfarenhet rikare. En erfarenhet man gärna skulle vara utan, men ändock en erfarenhet. En som gör en lite lite starkare och kanske lite lite klokare.

Kanske till och med är en topp femma (urk!).

Så här i efterhand, efter att ha stått mitt i vanmakt, frågetecken och kaos, känns det skönt att kunna skratta ihop åt eländet. Tror man behöver skratt för att orka sådana situationer. Tack Gud för skratt och go'a vänner!