systerslarvig

Höga kustenbron är faktiskt inte så stor som man kan tro. Pylonerna är väl inte mer än, mellan tummen och pekfingret, ett par centimeter (haha).



Fast den är väääldigt lång underifrån. Från ovansidan, då man åker över den, känns den inte alls lika lång. Märklig bro det där...

Det blev ett alldeles lagom midsommarfirande i år; traditionsenlig grillning och bästa sällskapet! Hade inte orkat något större partajande efter natten som var innan...


Goda vänner och god mat :)


E gillade ädeloströran (den åts med sked)...


...och mina armband. Fint va?


Kvällen toppades med den här ljuvliga skapelsen, fotboll och film.

Sjuhundrafemtielva dropp (på ett ungefär) som ska bytas på olika tider, som inte får blandas med varandra och som ska samsas i tre infarter. En infusionspump som krånglar. Ett livsfarligt transfusionsaggregat som spontant producerar luftbubblor. Tre söliga PVK:er. En doktor som inte kan ordinera läkemedel rätt. En förvirrad nattsyster som sprungit fram och tillbaka så mycket att det troligtvis nötts en gång mellan patient och reception. I stora landstingsbyxor nersölade med både chokladsmulor och blodfläckar (förhoppningsvis smittofritt blod). 

Man kan säga att det har varit full gas inatt. Väldigt mycket full gas.

Usk:a stod det på schemat. Skönt tänkte jag. Svara på ringningar, tömma sopor, skriva rapportblad och koka massa kaffe. Jomen tjena! Det har torkats både bajs och kiss och kiss och bajs. Blöjor har bytts både här och där och där igen. Mellan blöjbytena har vi jagat ilsken tant fram och tillbaka i korridorerna, både innanför och utanför avdelningens väggar. Och mitt i allt detta har jag försökt koka kaffe och slänga sopor.

Känns sådär kul att ha två nätter kvar med samma sväng-gäng...

Inte blir det bättre av att jag får en hjärtevänsfri midsommar efter de här nätterna heller. Har jobbat jul, påsk och pingst, äntligen ledig midsommar och då är J förstås kvar långtbortistan. Inte kan jag åka ner och överraska heller! Ibland är livet en aning orättvist...

Så har vi fått en ny prins i Sverige. Fint, tycker jag som inte har något emot att vi har ett kungahus. Även om Sverige på papperet är en monarki, så kan väl ingen förneka att vi ändå lever i en demokrati (rätta mig om jag har fel)?

Hur som helst såg jag faktiskt bröllopet igår. Och det var nog tur att jag inte satt och såg det själv, hade antagligen grinat ögonen ur mig. Speciellt under vigseln och nyblivne prinsens tal till sin nyblivna fru. Så fiiint... Jag gillar ju sånt där romantiskt dravvel. Två människor som verkligen älskar varandra och lever lyckliga i alla sina dagar - sånt gillar jag!

Mer kärlek till folket ♥

Så var äntligen den här grisveckan över *phew* Förhoppningsvis första och sista gången det blev fyra nätter i rad. Man blir liksom nöjd. Speciellt eftersom humöret inte varit på topp sista dagarna. Har varit less på ganska precis allt; less på mig själv, less på min lägenhet, less på mitt jobb, less på min ekonomi. Allt. Har dessutom kännt mig preförkyld och allmänt sliten. Allt ovanstående i kombination blir ju ett alldeles väldigt bra recept på att må dåligt och gnälla massor. Kul? Inte.

Ikväll blir det i alla fall röjarfest här på min gata för att fira slutet på jobba-sova-jobba-sova-bubblan. Det blir jag, en gigantisk tvätthög, två tvättmaskiner och en torktumlare. I tvättstugan. Glammigt värre!

Trevlig fredag på er allihopa! Och kom ihåg att ett leende kan betyda mycket för den du ler åt. En av mina trevliga, glada kollegor klev in på avdelningen med ett leende imorse. Jag hälsade ett trött "go'morron" och insåg efter en stund att hennes leende smittat av sig. Mina mungipor hade omedvetet vänt sig uppåt i ett fånigt flin och jag kände mig faktiskt lite glad inombords. Tack :)

Så, nu tänkte jag bryta ihop en aning och rycka upp mig. Ska krypa ner och sova några timmar först...

Tjing!