systerslarvig

Utdrag ur Föreläsningar för Sofiahemmets sjuksköterskeelever, Stockholm, 1936

SKÖTERSKANS FÖRPLIKTELSER

I förhållande till de sjuka bör sköterskan, på samma gång som hon är bestämd, visa vänlighet och ödmjukhet. Hon får dock aldrig låta vänligheten övergå till förtrolighet, ty därigenom kan den sjuke lätt förlora förtroendet till henne. Vänlighet och ödmjukhet få ej svika inför sådana sjuka, som äro tvära, knotande, otacksamma, och som intet erkännande giva. Ovisa sköterskor kunna frestas att till de sjuka intaga en fordrande, uppfostrande ställning, vilket är i högsta grad olämpligt. Var lika mot hög och låg! Akta ingen eller intet för ringa! Tag allt arbete så som det möter dig, tag det obehagliga likaväl som det intressanta såsom ditt arbete! Tala icke vitt och brett om svårigheter och vidrigheter! Vik ej av från pliktens väg för att behaga, låt allt sken försvinna och upptag med ödmjkhet allts om möter! En sjuksköterska måste i sitt arbete i viss mån göra sig gällande, men måste samtidigt låta sin egen person träda tillbaka - hon skall "alltid finnas, aldrig vilja synas" eller, som någon en gång sagt, "aldrig vara ur vägen, aldrig i vägen".

Punktlighet och omtänksamhet. Aldrig bör en sköterska dagtinga med punktligheten, ej heller ursäkta sig med "jag glömde". En försumlighet hos sköterskan kan hos den sjuke uppväcka missmisstankar och misstroende emot henne, likaväl som ett bevis på ordning och omtanke verkar motsatsen.

Ett gott handlag kan vara medfött, men det kan även inläras. Man bör alltid akta sig att förorsaka den lidande onödig smärta, men den lätta handen får ej vara famlande; inga osäkra rörelser, utan fasta, bestämda, lugna grepp. I sammanhanget härmed må betonas, huru viktigt det är, att sjuksköterskor väl vårda sina händer, icke blott ur infektionssynpunkt, utan även från den estetiska sidan sett. Huru mycket angenämare är det icke för den sjukes både syn och könsel om handen är mjuk och vit, än om den är vass och röd.

Stillhet och lugn. För beredande av ro och stillhet åt patienten måste sjuksköterskan vaka över sig själv. Sättet, varpå hon talar, går och rör sig, måste vara sjukhusmässigt. Stor vaksamhet behöver hon iakttaga vid öppnandet och stängandet av dörrar. Hon skall gå med hurtiga, tysta, lätta och bestämda steg och aldrig använda knarrande skor. Den som ej äger en lätt gång, måste öva sig. Hon bör tala med låg men tydlig stämma, icke viska, utom när detta i särskilda fall fodras. Har hon en ledig stund att ägna patienten, må hon då sitta ned men icke stå och hänga mot sängen eller ännu mindre sätta sig på patientens säng; hon skall taga plats så, att den sjuke ser henne; detta inger en känsla av ro.

I sjukrummet skall sköterskan vara aktsam och ej stöta emot något, hon skall sätta ifrån sig allt varsamt och tyst; detta är lätt, om man tar med handen under föremålet och känner efter avståndet, medan man sätter ned ena kanten först.

I och för patienternas behov av tystnad och ro bör sköterskan även vaka över biträden, över konvalescenter, besökande och anhöriga, så att de ej störa genom bullersamhet eller högljuddhet.

I förhållande till läkarna har sköterskan en underordnad, beroende ställning. Hon skall vara hövlig, hänsynsfull, tillmötesgående, strängt disciplinerad, detta sistnämnda även om läkaren visar mycken vänlighet och förtroende. Att sköterskan, då hon tilltalas eller talar vid läkaren, reser sig upp och ej förblir sittande eller intager en självsvådlig ställning, hör till vanlig sjukhusetikett. Äger än sköterskan mångårig erfarenhet, får hon dock aldrig gentemot läkaren öva någon kritik eller komma med invändningar, ty hon är med sina iakttagelser ej vuxen att följa hans arbete och känna skälen för hans handlingssätt.
Sköterskan bör värna om det förtroende patienten hyser för läkaren och får aldrig inför patienten förvåna sig över läkarens åtgöranden. Vilken skada vore det ej, om patientens förtroende till läkaren bleve undergrävt!
Gentemot läkaren måste sköterskan vidare vara strängt pålitlig, noga följa order samt lämna sanna, klara, bestämda uppgifter. Är läkaren särskilt kallad, gives honom genast utan inledning uppgift om orsaken därtill. Vid vanliga besök skall sköterskan, så vida intet anmärkningsvärt förekommit, lämna upplysningar blott vid förfrågan. Det tillkommer henne endast att uppgiva fakta, läkarens sak är det sedan att giva betydelsen åt dessa. Har någon förummelse skett eller misstag blivit begånget, skall detta genast erkännas, även om det innebär mycken förödmjukelse. Inga svävande uppgifter få givas, ej ehller försök göras till att gissa sig fram, då läkaren därigenom kunde vilseledas.

I förhållande till underordnade i arbetet bör sköterskan ihågkomma, att även hon en gång varit nybörjare, och därför behandla dem med tålamod och överseende. Hon bör ålägga sig själv vad hon fördrar av andra, vara de underordnade ett föredöme i ädel uppfattning av kallet och i troget fyllande av detsamma.



"Vik ej av från pliktens väg för att behaga", "alltid finnas, aldrig vilja synas", "hon är med sina iakttagelser ej vuxen att följa hans arbete"... Roligt att de till och med tipsar om hur man ställer ner saker på ett tyst sätt, känns viktigt liksom ;) Håhåjaja, nä allt var nog inte bättre förr.

Fast, man blir ju lite nyfiken ändå... Tänk att få vara en fluga på väggen för en stund, på en sjukhusavdelning anno nittonhundratrettiosex!

Et voilá. Med nybakat-bröd-doft i näsborrarna känner jag att jag måste bjussa på ett busenkelt recept. Ett recept lite efter man-tager-vad-man-haver-principen. Ingen knådning eller jäsning, bara gegga ihop, grädda och ät!

Mamma's smarriga filbröd:

1 L fil
10 dl rågsikt
7 dl vetemjöl
2-4 dl sirap
4 tsk bikarbonat
2 tsk bakpulver
4 tsk brödkkryddor

Blanda allt och kleta ut brödsmeten i en långpanna (förslagsvis klädd med bakplåtspapper = mindre disk). Skjuts in i mitten av ugnen, 175 grader i 30 minuter (i en vanlig icke-varmluftsugn).


En annan lite nyttigare variant (tror jag hittat receptet på jobbet):

5 dl dinkelmjöl
2 dl grahamsmjöl
3 dl rågsikt
2,5 dl fyrkornskross
1 dl vetegroddar
1 tsk havssalt
4 tsk bikarbonat
5 tsk brödkryddor
1 L fil
½ dl sirap eller honung

Smöra och bröa 2 stycken 1½-liters brödformar (den tråkiga biten...). Blanda allt, häll geggan i formarna och grädda mitt i ugnen, 175 grader i ca 90 minuter (långpanna funkar också, om man kortar ner gräddningstiden). Blir brödet lite väl gräddat på ytan kan man slänga på lite aluminiumfolie.

Enkelt, smarrigt och helt fritt från konstiga E-nummer! :)

Infusionspumpen tutar plötsligt från salen mittemot. Jag smyger in till den lilla farbrorn för att tysta eländet och ser att han rör sig där i mörkret.

Jag: Är du vaken?

Farbror svara med väldigt lugn, saklig ton: Jaa... det var ett fint uppvaknande... Så knäpper han de magra händerna över bröstet och ser så där lite fridfull ut (klockan tre på natten).


Ett fint uppvaknande... Det vill jag också ha om några timmar. God natt små kamrater!