systerslarvig

Det känns lite som att jag har dragit kortet " Goda Tider" i spelet Finans. Visst, det är mycket på schemat men helt ärligt så gillar jag ju att ha lite bollar i luften. I alla fall några stycken... Har flera roliga saker inbokade under våren att se fram emot och bara en sådan sak, att det faktiskt går mot vår! Fick ett litet lyckorus idag av att se två cyklister ute i solen - vååår! Spirande vårkänslor blandas med ljusa förhoppningar om en sommar utöver det vanliga. Only God knows vad det blir av senaste veckornas oväntade händelser ;) Dessutom var det fortfarande ljust ute när jag åkte till jobbet ikväll kl 20:40! Oh joy!

Efter några veckor i en deppig svacka känns till och med jobbet roligt. Jag trivs ju här!

Det enda som grusar mina Goda Tider är en lägenhet med inredningsstil inspirerad av totalt kaos. Helt enkelt massivt förfall. Imorgon under mina 3 lediga timmar måste ärmarna kavlas upp och vårkänslorna inplanteras även i lägenheten.

Ut med förfallet, in med de Goda Tiderna.

Ångest. Shopping-ångest.

Har flängt runt nästan hela Birsta idag i olika ärenden. Kattmat, slalomstavar, post-it lappar, 1-års present, 25-års present, ordning-och-reda-saker.... Ovanligt tidseffektivt och målmedvetet, ända tills "hårspray" dök upp på listan. Där någonstans spårade det ur. Började reflektera över att det var väldigt länge sedan mitt hår fick lite godsaker (läs: inpackning o.dyl.). Och sedan åkte sakerna upp i famnen i en faslig fart. Saker som INTE stod på listan. Dåligt.

Vet knappt vad jag handlat heller. Hann hem och slänga i mig en torr kroppkaka, gosa som hastigast med katten och dra vidare mot nästa punkt på dagordningen: Lovsångsövning :) Knappt hann dock sista ackordet klinga ut förrän plikten kallade: Jobbet.

Har sex av sju kvällar inbokade den här veckan + fyra jobbnätter, ganska bra gjort va? Någon som vill hitta på något på onsdag kväll? Har en lucka på ca 3 timmar där... ;P

Har äntligen fått tummen ur och beställt en skiva med Fernando Ortega. Äntligen! I mina öron är hans röst nästan magisk... Och kan man annat än älska den här sången med den här rösten och underbart pianospel? En liten bit av himlen här på jorden - Sing to Jesus

Och för den som föredrar sånger på svenska så har ju Erik Tilling tolkat/översatt flertalet av Ortegas sånger. Med mycket gott resultat!

Vaknade av klockradion kl 13:30 idag, glad över att ha nästan hela Roomservice -avsnittet kvar att se (somnade ifrån rätt snabbt imorse). Det här är väl vad dagen bjudit på sedan dess: toabesök, hämta "frukost", tillbaks till sängen, håva upp datorn i knä och... ja, det är ungefär dit jag kommit. Tre timmar senare, fortfarande i pyjamas. Katten har hamnat i någon form av koma på min arm och jag har snart ingen cirkulation kvar i handen (by the way - kattgäsp luktar surströmming!).

Min mat-och-sov-klocka har varit ur funktion senaste dagarna, därav denna slappar-dag. Och believe you me - det var välbehövligt! Lite uppladdning såhär inför en ledig helg :P

Det är så lätt att fastna i sitt eget. Sina egna små problem och egentligen skitlöjliga saker. Klickade in på en blogg idag som jag inte läst på ett tag nu och det kan jag säga blev ett ordentligt uppvaknande. Att läsa om andra männsikors liv kan verkligen ge perspektiv på vardagen och man undrar varför man över huvud taget lägger energi på oviktiga småsaker. Männsikor som kämpar för sin vardag, som bokstavligen kämpar för sina liv. Slagskämpar. Jag är otroligt imponerad av deras mod att våga/orka berätta sina historier så öppet. Ni är hjältar i mina ögon.

Det här är en av dem: Sabina's kamp

Jag mådde ju så bra och vad händer? Jo, på två sekunder lyckades jag förstöra för mig själv. Platta till, köra över och pajja allt (igen, I might add... ). Och kvar är ångest och vånda. Kul.

Jag är för pigg för att vara trött och för trött för att vara pigg. Vilket dilemma. Första natten på väldigt länge som jag inte känner mig överkörd, rätt skönt. Trots att det är lugnt här. Fullbelaggt men lugnt och med patienter som är stabila i sin instabilitet(!). Men men, det är fortfarande tre och en halv timme kvar till rapportering och mycket kan hända. Gott om tid till att hinna bli överkörd av John Blund också...

Nattens ojsan: har beställt läkemedel för sisådär tjugofemtusen kronor. Bara sådär. Tur det inte dras på lönen :P

Brist på idéer + brist på tid = dammig blogg. Men men, bättre tider är förhoppnigsvis att vänta :)

Idag har jag ännu en gång erfarit en av nackdelarna med singel-hushåll: singel-handla. Eftersom jag gillar att storhandla och fylla kyl/frys/skafferi till bristningsgränsen så tar det emot att lägga upp endast tre varor i kassan... Ni vet, sådär så att man nästan vill dra ner mössan liiite mer över huvudet när man kommer mot kassorna, hoppas att det inte är kö och riktigt hör kassörskans tankar: "Jasså, det är du och godispåsen ikväll? Trevligt... *fniss*".  Man känner sig helt enkelt singligast i hela världen!

Dagens tråkiga inköp:
- Ett stycke fryspizza (orkar inte kladda ner kastruller idag)
- En liten Bärry yoghurt (till jobbet - orkar inte göra matlåda)
- En burk tonfisk (muta till Koi för att stilla mitt dåliga samvete över att han är ensam så mycket)
- En lättmjölk (kommer säkrt inte gå åt innan den blir dålig, men det känns tomt att inte ha mjölk i kylskåpet)
- En tidning (det följde ju med en gratis DVD!)

Hej singelliv, här är jag!

Japp, nu har vi svaret. Listan på mat som ger dig "ett längre och friskare liv", enligt någon professor i förstå-sig-på-vetenskap. Inte illa va? Och några rätt har man ju lyckats pricka in - se den här listan som lite uppmuntran i vårt du-får-inte-äta-dittan-och-dattan-samhälle! Fast här framgår förstås inte i vilken mängd man bör stoppa i sig de olika sakerna... Läs och begrunda! ;)

Tar ett djupt andetag... andas uuut... känner lugnet spridas ända ut i fingerspetsarna.

John Mayer och Tomas Andersson Wij följer mig i en härlig söndagslunk... "När ditt tåg kommer"... Det enda som återstår av dagen är en kopp Kashmir-te och gluteus-musklerna bekvämt parkerade i soffan med fjärrkontrollen inom armlängds avstånd. Och det tänker jag göra ganska precis... NU!

Peace, love och söndagsmys! Eller nå't...

Är detta beviset på att man lyckats som nattsyster: att byta ett dropp utan att väcka patienten? Jag skulle nog lyckats nyss, om inte droppräknaren gett ifrån sig ett ilsket tjut. Den tyckte visst att jag var för långsam... Man blir rätt bra på att smyga, fiffla och trixa när man jobbar med sovande människor. För att inte tala om alla knep man lärt sig för att få någon att somna!

Det känns lite som att jag sitter på en liten ö just nu. I en annan värld. En värld skyddad av det plexiglas som omger receptionen. Här inne sitter jag i det välbekanta surrandet från datorerna, bland pärmar, PM och diverse papper. I bakgrunden brummar dragskåpet. Min lilla värld, upplyst av vita lysrör.

Utanför min lilla upplysta ö finns bara mörka korridorer. Tysta korridorer, med sovande patienter. En ganska konstig situation kan jag tycka ändå. Jag har ingen aning om vad för människor som ligger i sängarna och sover, jag känner dem inte. Men jag ser deras hjärtan slå. Ser varje slag, hur fort de slår, hur de elektriska banorna i hjärtat fungerar, hur hjärtmuskeln fungerar. Deras hjärtan är mitt ansvar inatt, mitt ansvar via en dataskärm. Konstigt.

Tankar från en nattsysters verklighet. Förvirrade tankar. Tittade just upp, rakt in i min spegelbild i plexiglaset - jösses vad jag trivs i min lugg ;P

Konstigt.

Får man vuxenpoäng av Seinfeld måntro? Har aldrig gillat det förrut, men nu kan jag tycka att det är en riktigt bra serie... Och hur många vuxenpoäng krävs för att man ska definieras som "vuxen"? Någon som har en skala?


Tillägg till ovan: Googlade på vuxenpoäng och hittade vuxenpoäng.com. Där kan man göra ett test och se hur gammal man borde vara... Jag borde enligt Sverige's vuxenpoängsstyrelse vara... *trumvirrvel*... 32,1!!! Okej, jag har länge misstänkt att jag när en liten pensionärs-tant någonstans på insidan, men hallå? Där rök min positiva vecka... Eller ja, det kunde väl varit värre? Och så undrar jag vilka som sitter i den styrelsen för de har uppenbarligen ett felaktigt test... ;P

(Om du gjort testet - skriva gärna en kommentar hur gammal du blev. Liiite kul var det ju ändå!)

Nej kompis, det går inte bra nu. Inte alls. Så mycket man bör, så litet man gör. Försöker plugga lite diabetes (som jag tänkt göra flera veckor nu) och visst, ögonen rör sig över sidorna men hjärnan vägrar ta in informationen. Jag förstår ingenting av lipolys och glukogenes, fettsyror hit och enzymer dit. Bah! Lika bra att erkänna sig besegrad och stänga boken för idag...

Om någon undrar hur det går med mitt nyårslöft att sluta bita på naglarna så kan jag ärligt erkänna att det nu är värre än vanligt. Idag insåg jag att det inte kommer gå med enbart vilja och letade fram lilla flaskan med smaka-illa-när-man-biter-på-naglarna-medlet. Jättebra idé! Ett problem bara - flaskan har torkat igen och jag får inte upp den!

Nej kompis, det går inte bra nu.

Och jag som bestämde mig i måndags natt att jag skulle anstränga mig och tänka positivt den här veckan. Träffade nämligen en patient som trots krämpor och dement fru var otroligt positiv och trevlig. "Sådär vill jag också bli!" tänkte jag genast. Men oj vad svårt det är att inte gnälla!! Varför har vi så lätt att se det negativa och gnälla på saker som egentligen inte betyder något?! Slöseri med energi...

Så, jag vill nu göra ett tillägg till ovanstående; härligt att jag inte kan plugga - då får jag ju tid och energi över till annat! Och vad bra att flaskan inte gick att öppna - då slipper jag den där äckliga smaken i munnen!

Ett tappert försök i alla fall...

Efter en veckas paus från verkligheten och det ekorrhjul som kallas vardag, är jag nu hemma från Åre. Tillbaka i verkligheten. Min verklighet. I nästan en vecka har jag levt i ett välbehövligt uppehåll från TV, dator och ett ständigt nyhetsflöde. En vecka i härlig lägergemenskap där det är helt okej att tassa runt med skitigt hår, osminkad och i underställ - vem bryr sig? En vecka med skratt, bus, spel, lekar. Och ännu en gång blir jag överbevisad om att Gud faktiskt finns. På riktigt.

Nu sitter jag här och undrar varför tiden gick så fort. Sitter här i min verklighet, med ansvar för 16 patienter (varav en gör sitt bästa för att klättra ur sängen - hela tiden!!) och 8 telemetrier. Vilken kontrast till när jag började för snart 3 år sedan (är det verkligen så länge sedan??!). Första sommaren var en total katastrof och jag har egentligen aldrig trott att jag skulle hamna där jag är idag. Ser man i backspegeln så har jag förändrats enormt. Växt, utvecklats, gjort massor med misstag, skrattat och gråtit. Levt, helt enkelt. Levt och litat på Gud.

Det slår mig nu att rubriken skulle kunna bli en bra titel till en självbiografi - I min egen verklighet. Eller? ;)