Snor, snörvel och snarr (=godis)

Idag har förkylningen gått in i ett enda stort snor-crescendo. Hur är det ens fysiologiskt möjligt att producera så mycket??  Och varför måste det kittlas i näsan hela tiden? När jag nyser vet jag inte om det verkligen är en nysning eller hosta (rivjärns-hosta), och sen är man genomsnorig igen. Kul. Eller inte.

Allt är dock relativt. Fick höra att en vän är inlagd på sjukan, och i jämförelse så är min näsa verkligen inget stort problem... Det är inte ens synd om mig. Inte det minsta.

Ursäkta röran...



Någon kanske har märkt att min blogg ändrat utseende lite titt som tätt. Det är nämligen så att jag försöker få den att bli lite personligare, lite mer jag. Det går väl sådär... Igår lyckades jag radera allt - smart! Så nu kommer det vara lite rörigt här ett tag. Bara så ni vet...

I.N.F.A.R.K.T

And just for the record (och detta riktar jag framför allt till Aftonbladet); det heter inte hjärtattack - det heter hjärtinfarkt!!!


STEMI, enorm sådan! Skulle man få det här som ambulans-EKG så skulle man minsann få ett adrenalin-påslag som hette duga... "Time is muscle!"

F6, alt + tab, ctrl + F4...

Då förväntas man vara fullärd i vårt nya stenålderssystem då. Förvirrad är väl annars det ord jag skulle använda för att beskriva det hela. Alldeles för mycket snabbknappar hit och dit. Eller ja, just nu känns det helt okej. Men hur mycket kommer man komma ihåg vecka 12 när vi kör igång med systemet? Det är den stora grågan. Eller frågan som vi säger i Sverige...

Fast mest bekymmer tror jag att doktorerna kommer få, läkemedelslistan är allt annat än enkel att jobba med! Nu kommer de dessutom måsta göra en del saker som vi oftast gör åt dem = mer jobb åt los doktores och mer tjat från systerystrarna.

Dagens hälsostatus: bomullen i huvudet är utbytt mot snor. Snor i massor. Lite bättre i halsen dock - alltid något! Och jag är ju dessutom ledig inatt vilket innebär att jag slipper snora ner patienterna. "Ska bara sätta fast elektroden som lossnat här *snörvel* Oj då, inte meningen att snora ner dig *snörvel* Eh, sov gott då!" Alltid lika kul.

Verkar som om snoren "drar" energi ur kroppen... Konstigt.

Slagen

Dag 2 av 3 avklarad. Två dagar framför en dator tar minsann på krafterna. Utbildning i det nya datajournalsystemet står på programmet i dessa dagarna tre. Min inställning till System Cross/BMS har varit negativ redan innan de här dagarna, och inte är det bättre nu. Visst, det finns vissa funktioner som faktiskt verkar rätt smarta. Men bara en sådan sak som att programmet ser ut att vara designat i Paint för 15 år sedan gör att man blir deppad bara av att logga in! Helt otroligt att man får göra ett program så fruktansvärt tråkigt!!! Och hur fel vore det om man faktiskt kunde läsa i journalen?

Största skillnaden mot Alfa (som just nu känns som ett helt underbart program!!) är att vi kommer få läkemedelslistorna i datorn istället för pappersjournal.  No more oläslig läkarhandstil, det tackar vi för. Men! Vad händer när datorn inte fungerar mellan kl 00:30-01:30 + en stund på morgonsidan, som det är nu . Ja då är vi helt enkelt utan läkemedelslista. Och hur kul kommer det bli när det dundrar in en STEMI, gärna en enorm bakväggsinfarkt, eller ett lungödem med panikångest?! Då vill man ju gärna veta vad som är ordinerat...

Ja ja... Det blir kanske bra när vi väl vant oss vid det nya. Tills dess är det lika bra att vänta sig fullständigt kaos. Najs.

För övrigt har jag lyckats dra på mig en lindrig variant av förkylning. Någon måste ha stoppat hela mitt huvud fullt med bomull inatt och jag undrar om jag av misstag svalde sandpapper till frukost imorse? Har klarat mig hela vintern hittills trots att jag levt och jobbat med både förkylning och magsjuka nästan två månader nu. Så det är väl dags... Kommer faktiskt inte ihåg när jag hade magsjuka senast, måste vara flera år sedan... Tackar immunförsvaret för det! *applåder*

Förkylningströtthet i kroppen kombinerat med stillasittande och total koncentration, ja vad ska man säga? Jag är helt enkelt slut som artist...

Dagens bra: Te. Mycket te. Ett mycket bra tillägg till soffsittande.

Bit inte!

Dagens I-landsproblem: Mina tånaglar är finare än mina finger-naglar! Och då har jag ändå krokiga, ojämna små tånaglar... ILLA! Måste verkligen ta tag i mitt nyårslöft. Det där med att inte bita på naglarna...

"Nu kräver nagelbanden min uppmärksamhet. Peta oss, envisas de. Ryck bara. Bry dig inte om blodet. Fortsätt bara." (hittade denna underbara beskrivning i boken Brustna hjärtans café av Lolly Winston)

Prince Charming


Det är inte alla som får dela säng med sin drömprins - det här är min... ;P

"Lysande! Fast inte."

Tack för idag, slut för idag!

En dag fylld av de där små sakerna som tillsammans gör livet så bra. Som gör att jag inte kan annat än tro att det finns en Gud, att saker och ting inte händer av en slump.

Dagen inleddes abrupt av en felringning - nej, jag bor fortfarande inte på Hagalid! (Tycker speciellt om de som efter tredje gången fortfarande inte kan förstå att de ringt fel. Kanske dags att kolla upp om telefonnumret stämmer då?!) Efter en relativt pigg morgon styrdes stegen mot skolbänken. Via skolbänken och en lyckosam shoppingrunda gick stegen vidare mot ett lååångt go'fika. En riktig tjejsnacks-kväll - tack L! You rock babe ;P

Det hela avrundandes i biosalongens nersuttna, men ändå rätt sköna, stolar. Vill man se en feelgood-film och gillar Jim Carrey's lite ironiska humor kombinerat med lite fåniga ansiktsuttryck och Bradley Coopers härliga blå ögon, då ska man absolut se "Yes man"! 

Så nu väljer jag att säga ja. Ja till livet. Ja till sängen. Ja till att låta John Blund styra min steg in i drömmarnas land.

Yes man.


Hålet i väggen

Det verkar som om jag har fått en ny granne. En som nöjer sig med att öppna/stänga dörren EN gång när han/hon ska in eller ut. Inte TIO gånger som förra grannen. Känns väldigt lovande eftersom det låter som att det är min dörr som öppnas/stängs när grannen öppnar/stänger sin dörr. Mycket irriterande kl 04 på natten!

Däremot har jag inte lyckats se vad det är för figur som bor där. Hade jag bott på bottenvåningen hade jag säkert suttit och kikat fram bakom gardinerna sådär som gamla tanter kan göra. En sådan kommer jag bli när jag blir stor. En skvaller-tant! Nu får jag försöka stilla min nyfikenhet genom att smyga fram till "titthålet" i min dörr när jag hör grannen komma. Och det gäller ju att smyga, så det inte hörs att någon rusar fram till dörren.

Ja, jag ett mycket spännande och intressant liv, lovar. ;P



Min dörr

Det stora Kaoset

Om någon undrar vad kaos är - fråga mig. Jag var där inatt. I kaoset. Tack och lov varade kaos-besöket inte mer än några timmar. Sedan lade sig lugnet som ett varmt täcke över HIA och vi kunde pusta ut (med en massa pappersarbete =/). 

Jag kom, jag såg, jag medicinerade!

En historisk dag

Idag får USA sin första svarta president. En historisk dag. Förhoppningsvis en dag för förändring. Har precis sett glimtar ur Obamas tal inför alla tusentals människor och jag är mest imponerad över att han verkar kunna talet utantill. Istället för att läsa på ett papper ser han faktiskt ut att tala till folket. Imponerande.

För USA's skull, och för resten av världen, hoppas jag att det här är starten på något nytt. Något bra. Hoppas detta är en president som blir känd för annat än bombningar och krig. Inga fler "storebrors-fasoner", eller paranoid terrorist-skräck tack! Tyvärr är jag för dåligt insatt (och för ointresserad) för att kunna ge någon djupgående och våldsamt intressant analys av läget, men jag är glad för Amerikas skull. Och rent ekonomiskt kan det ju inte bli mycket sämre, bara bättre. Eller?

Sen undrar jag om det är fler än jag som tycker att Obama ser lätt cyanotisk ut om läpparna?! Ja, jag vet att det säkert hör ihop med hans hudfärg, men jag kan inte hjälpa att jag reagerar på det varje gång jag ser honom. Jag är väl arbetsskadad... Jag får liksom lust att bjuda honom på en grimma med 2 liter syrgas eller en flaska att blåsa i... ;P

God bless the big US of A!


Vardagslyx

Kom hem från en härlig lovsångsövning ikväll. Trött, frusen och otroligt sötsugen. Suckade högt över bristen på kakor och godis i skåpen, tänkte att det får bli en frukt istället och öppnar kylskåpet... Där, mitt framför mig ligger tre Delicato-bollar. TRE DELICATOBOLLAR! Vilken lycka! Kunde nästan se ett ljussken stråla runt de små underbara chokladvarelserna. Och, eftersom jag försöker dra ner på onyttigheterna (ett halvhjärtat försök) så är det ju lika bra att äta alla ikväll, så jag slipper imorgon...

Det mina vänner, är vad jag kallar vardagslyx! =D


Att sova eller inte sova?

Två lärdomar från mitt liv som nattarbetare:

1. Jag kan sova (nästan) hur länge som helst, när som helst på dygnet (normal dygnsrytm = noll).

2. Jag kan vara vaken (nästan) hur länge som helst. Man kan plåga kroppen mer än man tror.

Ett exempel: Jobbade torsdag natt, sov ca tre timmar, klev upp och åkte till Stockholm. Kom hem från Stockholm vid fyra-tiden på lördagsmorgon, klev upp vid tolv. Jobbade lördag natt, sov en timme och åkte sedan iväg till kyrkan. Däckade i soffan igår kväll vid sju-tiden, släpade mig till sängen vid tio-tiden och klev upp kl 12.30 idag.

Nyttigt för kroppen? Knappast! Och inte är det konstigt att man blir lite knasig i kolan...

A night to remember

Att åka iväg på lovsångskonsert i Stockholm:

1. Var är biljetten?!
2. Se till att alla kommer iväg hyfsat i tid (inte helt lätt när alla står mitt i vardagen).
3. Ta reda på vad blinkande lampan på instrumentpanelen varnar för.
4. Leta upp bensinstation och rätt sorts motorolja för att tysta blinkande lampa.
5. Mat!!
6. Hitta rätt i Stockholm under tidspress och med vägarbeten.
7. Hitta parkering i labyrint-liknande parkeringshus.
8. Hitta till kyrkan under ännu större tidspress.

Har man väl klarat sig igenom ovanstående steg så är det bara att njuta efter detta. Trots att vi hamnade längst bak och inte såg mer än små glimtar av scenen (St Klara är en rätt stor kyrka!) så var det absolut värt den totalt ca 9 timmar långa resan (tur och retur). Bandet var otroligt bra och Gudsnärvaron var stundvis så påtaglig att man hade velat skära ut bitar av den och stoppat i små fina burkar. De hade man sedan kunnat spara till de dagar när man känner sig allt annat än på topp. Bara kunna plocka fram och känna Guds närvaro i gråa vardagen :)

Det finns inget bättre än att få lovsjunga Gud. Det ger inte bara glädje utan också en enorm frihetskänsla coh en känsla av trygghet. Att dessutom få lovsjunga tillsammans med hundratals andra, mestadels ungdomar, är en otroligt mäktig känsla. Och även om det blev en lång resa så är ju resan halva nöjet, eller hur? Alla små missöden, det är dem man kommer ihåg sedan och kan skratta åt. Har man dessutom bra sällskap så kan det inte bli annat än bra!

God in my living, there in my breathing
God in my waking, God in my sleeping

God in my resting, there in my working
God in my thinking, God in my speaking

/Be my everything
Be my everything/

God in my hoping, there in my dreaming
God in my watching, God in my waiting

God in my laughing, there in my weeping
God in my hurting, God in my healing

Christ in me, Christ in me
Christ in me the hope of glory, You are everything

(
Tim Hughes, Everything)

Mixade fingrar tack

Läste igenom bruksanvisningen till min mixer idag och hittade en del intressanta saker:

"Produkten är inte ämnad att användas av personer (inklusive barn)med nedsatt känsel, fysik eller mental förmåga eller som har brist på kunskap/erfarenhet av apparaten..."

Okej, det här verkar allvarligt. Man måste visst ha tillräckligt högt IQ för att få använda mixern.

"Hantera apparaten med varsamhet då kniven är väldigt vass! Rör inte vid kniven under användning. Se till att varken fingrar eller redskap kommer i kontakt med kniven!"

Nähä! Får man inte stoppa i fingrarna när man mixar? Det hade jag aldrig kommit på själv. Eller vänta nu, och detta kommer från en som fastnat med fingrarna i elvispen(!)... Jag kanske inte har tillräcklig mental förmåga för att använda min mixer utan vuxens tillsyn... Eller? ;P


Tillfällig dagsyster

Eller kanske avfällig dagsyster, eftersom jag "konverterat" till nattuggla?

Efter några depp-dagar är humöret i alla fall på topp igen. Har varit otroligt less på jobbet, kasst schema, utbildningar och helt enkelt det mesta. Men, idag har nattsyster lallat runt ett dagpass på jobbet. Det var snart ett år sedan jag jobbade dag så det var faktiskt riktigt kul. Har varit på PCI-lab och kollat hur det går till. Stått med blyförkläde, operationsmössa och kännt mig väldigt missplacerad. Kul. Och en gratis läkemedelslunch var det minsann värt ;)
 
Det bästa på hela dagen var dock att få träffa alla kollegor som man annars bara ser några minuter under rapporten, innan man skyndar hem! Saknar nästan dagjobbet lite... Men bara lite... Och när jag tänker efter så visst gillar jag mitt jobb. Är stolt över mitt jobb. Men jag glömmer det ibland...

Tack Gud för en bra dag!


Herr Aspackad

Äta bör man, annars dör man.
Äta gör man, ändå dör man.

Men jag väljer ändå att fortsätta äta. Jag gillar mat. Speciellt god mat. Grupp 8 mat om man ska se på kostcirkeln ;P

Sitter för övrigt och slötittar på Kustbevakarna. Blir helt mållös av hur människor uppför sig när alkoholen runnit in i systemet och bedövat all form av vett och sans. Medelålders karlar beter sig som trotsiga barnrumpor, käftar emot och spelar dum. Nä, kustbevakare/polis skulle jag inte vilja vara. De får antagligen se mer skit än vi vill veta...

Bästa kommentaren när de frågar herr Aspackad om namn och personnummer (och herr Aspackad vägrar medverka): "Nä men då fortsätter vi sen, du är för korkad".

Adjöss och tack för fisken!

Just precis i detta nu skulle jag mer än något annat vilja packa en väska lite snabbt, hoppa i bilen, köra till Midlanda och ta första bästa flyg härifrån. Var som helst, bara det är någorlunda soligt och varmt. Bara skita i allt och dra härifrån!

Eller vänta nu. Jag jobbar ju åt landstinget... "Ville du ha ledigt sa du? Nej nej, så jobbar vi inte här inte. Här jobbar vi med överbeläggningar och absolut inte med någon form av extrapersonal som kan hoppa in. Men du är mer än välkommen att jobba imorgon på din lediga dag!"

Har inte tänkt så mycket på det förrut, men det slog mig just; jag har verkligen en riktigt dålig arbetsgivare! Landstinget Västernorrland måste vara ett av de sämst skötta företagen (kallas det företag, eller vad säger man?) i hela europa. Jag är helt övertygad om att ett privatägt företag aldrig skulle tillåtas bli skött på samma sätt. No way! Visst, det är säkert inte lätt att driva ett helt sjukhus. Men ibland görs det så konstiga prioriteringar att man inte kan låta bli att fundera på om de är dumma på riktigt.

T.ex. det nya datajournalsystemet vi ska införa. Nu ska all personal, alla yrkeskategorier, få utbildning i detta system, vilkett kräver enormt mycket resurser, tid och säkerligen pengar också. Detta system är ÄLDRE och OMODERNARE än det vi har nu och trots att det är samma företag som ligger bakom övriga datasystem som vi har till röntgen o.s.v. (har jag hört iaf, jag kan ha fel), så finns ingen "kontakt" mellan systemen. Varje system måste alltså köpas in var för sig och man behöver tio olika lösenord för att komma in i alla. Och, det bästa av allt, detta datajournalsystem ska endast användas i två år - sedan ska vi få ett nytt!! Hallå?! Kan någon förklara detta för mig? Jag förstår verkligen inte hur det passar in med alla gigantiska sparkrav??! Jag skulle inte bli förvånad om svaret hör ihop med någon som fått gå på en hel del glammiga middagar och går runt med en stor bund sedlar i kavajfickan...

Vi svenskar tar alldeles för mycket skit! Är det inte dags att någon säger ifrån snart, medan det fortfarande finns några som faktiskt vill jobba inom sjukvården?

Am I in trouble?

På väg till S tidigare ikväll. Svänger ut från parkeringen och ser att det kommer upp en bil bakom. En bil som ligger så där nära så man får lust att panikbromsa, bara för att visa att denne inte har en chans att stanna om jag behöver stanna. Ska precis svänga in till OK när jag inser att det är en polisbil. Allvarligt?!!! Det är då FEMTE polisbilen jag träffar på inom loppet av 24 timmar. De stannar i alla fall till när jag parkerat, stirrar på min bil och rullar mycket långsamt därifrån.

Jag börjar fundera på om polisen har punktinsatser mot min bil? Speciell bevakning, eller vad? Eller är det Gud som försöker ge mig hintar om att jag borde ta det lugnare i trafiken? Och i så fall funkar det väldigt bra. Message recieved, read and acted on! Jag kommer nu skrapa rutorna bättre, se mig om ordentligt och lätta på gaspedalen. Var så säker.

Tro nu inte att jag inte tycker om poliser, nej då, det är jättebra att de finns och syns. Men jag kan inte hjälpa att jag blir lite på helspänn så fort jag ser deras bilar eller uniformer. Respekt, nära angränsande till rädsla tror jag det kallas...

Tack och lov träffade jag inte på någon polisbil på hemvägen. I så fall hade jag antagligen stannat och promenerat hem! Möjligen sålt bilen också...

UFO (Unidentified Fuzzy Objekt)

Hittade just denna trevliga överraskning i kylskåpet. Mammas hemgjorda äppeljuice som stått bortglömd några veckor för länge...
 

Syns kanske inte så bra på bilden, men det har bildats en "luddig" klump i flaskan. Superäckligt!!! Ser ju nästan ut som ett foster på bilden(!) Är inte helt säker på att jag vill veta vad klumpen är för något. Är dock helt säker på att flaskan åker i soporna rätt så omgående! Blä!

Not my finest hour...

Igår kväll var inte precis jag från min bästa sida. Mycket knasig kväll blev det, fast såhär i efterhand kan jag inte annat än skratta åt det :)

Kvällen inleddes med mat och bowling tillsammans med goda vänner och kollegor (gissa vem som vann bowlingen! ;P). Efteråt skulle vi kolla läget en sväng på stan och nykterist som man är tänkte jag ta bilen in till stan. Sagt och gjort. Lyckas köra in på en gata man inte får köra på efter kl 22, ser polisen komma, får lite panik och rullar med ett ljudligt brak in i en parkerad bil. Mitt framför poliserna. Snyggt! En mängd amerikanska polisserier rullar förbi på näthinnanan och jag vågade knappt röra en fena. "Hands where I can see them ma'm, don't move" *blir nerknuffad på motorhuven*... Sådana trevliga scener. Hinner även i mitt huvud få en bild av ägaren till den röda bilen komma utrusande, vilt viftande med försäkringspapper. Men, jag måste haft änglavakt för det blir inte en enda repa på den röda bilen (och tro mig, polisen kollade väldigt noga). Polisen måste ha tyckt att vi alla tre såg lite panikslaga ut också för vi slapp 1500 kr i böter. Tusen tack snälla farbror polisen, won't happen again - promise! Skämdes som en hund! Hade jag kunnat förvandla mig till en liten fågel hade jag gladerligen gjort det och sorglöst betraktat spektaklet uppifrån hustaken...

Efter detta blev kvällen inte så långvarig. Stan var mer eller mindre fullpackad med folk och så även vissa i vårt lilla sällskap (packade alltså). På väg till bilen slår dock latte-suget till. Ordentligt! Eftersom Sundsvall inte har ett enda café öppet efter kl 21 slutade kvällen, efter mycket om och men, på parkeringen utanför McDonald's. Med varsin latte cappucino och en donut i handen blev det en mycket trevlig avslutning på kvällen. Tack sweetie S för trevligt sällskap :) 

Väl hemma drabbar Den Stora Sömnlösheten mig och jag får konstig hjärtklappning. Väldigt obehagligt. Eller just det ja, det kanske inte var så smart att dricka kaffe precis innan sänggående! Lyckas till slut somna och väcks naturligtvis ganska omgående av toabesök. Kaffe rinner ju rakt igenom!

En hel del andra saker hände igår kväll, men det blir för långt att knappra ner allt så jag lämnar er här med kvällen i stora drag och ett leende på läpparna. En knasig kväll. En rolig kväll. Hoppas ni haft en bra fredagskväll *pöss*

Att blogga eller inte blogga...?!

Sitter och seglar runt bland en mängd olika bloggar. Blogg-världen har verkligen vidgat mina vyer, man kan ju komma hur långt som helst i ett enda "klick"! Fast jag är fortfarande är liiite kluven till blogg-fenomenet. Det känns ju helt sjukt att jag kan följa en människas hela liv genom internet. En människa som annars skulle befinna sig helt utanför min kännedoms-radar.

På ett sätt är det bra. Det ger lite annat perspektiv på livet, man blir medveten om att det finns fler livsöden därute. Å andra sidan - behöver vi veta allt om alla? Men, det är förstås upp till var och en hur mycket man vill skriva om och vad man vill läsa. Vi kan alltid välja. Alltid.

Självklart tycker jag om att läsa mina vänners bloggar också. Speciellt bra är det eftersom jag är så otroligt dålig på att lyfta luren och faktiskt prata med vederbörande (förlåt!) ;) Mitt inrednings- och pysselintresse mättas också rätt bra genom diverse bloggar. Utbudet  är enormt!

Min senaste upptäckt: petrified in pink. Jag är ju lite av en organiseringsnörd och älskar lådor, burkar, block, mappar m.m. På den här sidan finns t.ex. superfina anteckningsblock. Man kan till och med få sitt namn på - hur coolt är inte det?!! Tror faktiskt jag ska lägga in en beställning :)

I heart turkyoghurt...

Eftermiddagsfrukost när den är som bäst:

  • Turkisk yoghurt
  • Äppelbitar
  • Müsli (utan russin!)
  • Massvis med kanel!!

"Love is hard"

Idag står storstäd på schemat. Är trött på att behöva gå i små gångar mellan allt skräp/tvätt som ligger på golvet. Har dessutom ett diskberg som inte är av denna världen... Det har liksom brett ut sig och tagit över halva köket där det ligger och hånar mig *haha, you cant' get me sucker!* Det ska vi bli två om ;P

Med en latte i ena handen (chokladsmak såklart!), dammsugaren i andra och James Morrisons soul-doftande toner dånande ur högtalarna ska det nog gå bra. James är för övrigt min senate musikaliska upptäckt som jag varmt rekomenderar. Killen har en underbar mjuk och lagom raspig stämma! Och ännu en gång blir jag påmind om varför "gitarrman" står högt på McDreamy-listan... (eller vad säger du Sole?)

Men hur gick det här till? För tio minuter sedan sken solen på klarblå himmel - nu är det genomgrått och snöoväder! What?!

Pink Princess

Måste bara tipsa om en rolig hemsida: Pink Princess En hemsida helt i min smak! Här finns allt från mikrovågsugnar och slipmaskiner till fina burkar, porslin och rattmuffar :) Vet inte när jag började gilla rosa och gulligull-saker (till en viss gräns förstås!)... Kanske håller jag på att gå i regress mot barndomen igen? En 25-års kris? ;)
Här är en annan, inte lika rosa, sida med superfina saker: Unik kollektion


Om jag skulle likna mig själv vid en skål (så otroligt dum tanke, men okej då) så skulle det nog bli den här =P Fick den av lillsyrran i jul...

Söndagsmys

Ibland är singel-livet inte så dumt ändå. Idag har jag gett mig själv ledigt från alla ansvar, plikter och bekymer. Vaknade, klev upp, parkerade ändan i soffan och ja, sen har jag inte kommit längre. Man behöver lite egentid emellanåt. Mycket välgörande för både kropp och själ! Eller ja, om det är bra för kroppen beror väl på hur mycket godis man trycker i sig...

Verkar som att jag suttit på min chokladkaka också - den har förvandlats till chokladsås... I'm such a pig :)


Mosad choklad...

The frosting on the cake

Att ensam ansvara för 15 patienter är inte kul. Inte alls kul. Har haft två riktigt struliga nätter nu då vi fått kuta fram och tillbaks hela nätterna! Årets vinterrelaterade-infektioner har verkligen tagit hårt på den äldre delen av befolkningen. Redan veckorna innan jul började infektionerna rulla in och än har det inte lättat. Är det inte misstänkt magsjuka så är det pneumoni. Skrutt & Co. Medelålderna på avdelningen (som för övrigt är ständigt full- eller överbelagd numera) ligger någonstans på 80 + och av 15 patienter är det just nu typ två som är så pass pigga att de kan ta sig till toaletten själva. Det går helt enkelt inte att hålla reda på så många patienter och åtta telemetrier. Det går bara inte. Innan en sak har slutförts har tre nya påbörjats och jag hatar att inte ha koll på läget! Visst, jag tycker om att ha lite att pyssla med, men man orkar inte jobba i samma takt på natten som under dagen.

Första natten brukar alltid vara lite strulig eftersom man inte känner patienterna, men inte såhär. Inatt har dom underbara små godingarna dessutom använt larmknapparna som besatta. HELA NATTEN!

Grädden på moset, the frosting on the cake, helt enkelt toppingen på en underbar natt; att kliva ut från jobbet rakt ut i -18 grader och blåsigt. Bilen totalt genomfrusen. Skrapar bilrutor tills mjölksyran sprutar ur redan trötta muskler och lyckas väl till slut få lite lite värme ur fläktarna (rumpvärmen fungerar såklart inte på förarsidan...).

Behöver jag säga att det var fruktansvärt skönt att krypa ner i sängen idag? ;)

Summan av kardemumman natten som gått:
750 ringningar (minst), 300 toabesök (minst), Morfinsprutor, inhalationer, Nitropuffar och Haldol x flera, ett bortfall, en inkomst, en totalt slutkörd sköterska och en lika slutkörd undersköterska.


Gott Nytt År!

Ny dag, nytt år, nya möjligheter! Och den som tycker det är trist att gå till kyrkan har aldrig varit hos oss i Betel Edsta =) Gårdagskvällen blev mycket lyckad, superkul!

 <--- Ingen kunde väl missa temat? ;)

Tack till alla som kom och gjorde kvällen så bra (ni va så fina!)
Tack till alla som hjälpt till med förberedelser, mat, lovsång m.m. (speciellt L och L - det här gör vi om, eller hur?)
Tack Jesus för allt! =)

Ett axplock:
        
1) En björnbuse, Jasmine, Pris Erik och Aladdin minglar 2) Mer mingel... 3) "Strike a pose" (Mimmi Pigg is on fire!)

     
4) Rödluvan (jo, Disney har gjort en variant av Rödluvan!) och Lumière glada som få :P 5) Jack Sparrow och Spökplumpen virvlade förbi 6) Broder Tuck (här utan övervikt) och Solblomma

Så måste jag passa på att gratulera till den alldeles nya lilla kusinen! Välkommen till världen killen!