systerslarvig

Jag har en sak jag måste bekänna.

Så här ligger det till; jag är en jul-älskare ända ut i fingertopparna. En sån som tycker att julen ska vara röd och snön ska ligga gnistrande vit. Stakarna ska stå i fönstren första advent och den äkta granen ska vara pyntad och dofta skog. Bing Crosby och Frank Sinatra ska skråla julsånger dygnet runt från första advent till mellandagarna. Aldrig före första advent.

Tills nu. Jag inhandlade Bebo Normans julskiva i fjol. Den fanns dock inte i lager och damp därför inte ner på hallmattan förrän efter jul. Jag hann följdaktigen inte bli less på den innan jul. Och ja, den skivan är så mysig så den har jag lyssnat på hela året! Senast igår. Den är liksom bra på ett sådant sätt att det går att lyssna på den som mys-musik, utan att associera alltför mycket till julen. Lite så i alla fall.

Där har ni det. Jag, jultraditionernas beskyddare, har brutit en av julens många traditioner. Nu dröjer det väl inte länge förrän jag glad i hågen springer på IKEA och handlar turkosa juldekorationer redan i september!

Bing Crosby - förlåt.