Om att inte gilla snöoväder
Jag vaknade... så var den dagen förstörd!
Ungefär så var gårdagen. Som att jag skulle stannat i sängvärmen.
Så här ligger det till; jag har, sedan jag skaffade bil (2004?), varit med om en del äventyr. Plockat upp avgassystem i byggsats-format, stått längt E4:an och brutit loss bromsar med ko-ben, åkt Umeå-Luleå tur och retur med enbart motorbromsning, kört runt hela Umeå med plastad sidoruta, fått hjälp av blivande brandmän med punkterat däck, kört upp domkraft i baksätes-golvet mm mm. Och så dagens förstås...
Senaste tiden har dragningskraften varit ovanligt starkt under min sönderrostade lilla "pärla". Avgassystemet har hängt oroväckande nära marken, men det har liksom hängt med ändå. Bestämde dejt med L på Birsta igår. Årets snöigaste dag. Jättebra idé! Birsta var totalt översnöat och lika totalt oplogat. På en av dessa oplogade vägar brakar det plötsligt till under bilen, följt av det där (tyvärr) bekanta skrapljudet. *skraaap skraaap* Gaaah!! Svänger av vid Shell och bereder mig på att möta en hängande ljuddämpare.
Gissa om jag blev paff när hela avgaseriet släpade efter bilen. Med kofångaren upptryckt i bakluckan. Najs! Tack gode Gud att den inte lossnat på E4 och smackat in i bakomvarande bil!! Pular in hela schabraket i baksätet (bakluckan var för liten) och kör vidare. Tur att snön dämpar oljudet ;P
Lyckades, efter en välbehövlig lunch (tack L och E för sällskapet!), streta hemmåt i kräksnön. Stannar för att tanka. Upptäcker att bensin-lucks-grejen är täckt med ett lager kärnis. Jippi! Hamrar, bänder, hamrar lite till, slår och bänder. Men nej. Jag får helt enkelt åka hem otankad. Eller jag, enkelt och enkelt. Måste först köra fast typ tio gånger på den oskottade parkeringen också... På samma ställe där alla andra kör fast. Gärna lagom till jag ska iväg och jobba.
Behöver jag säga att jag är less på bilar och snö?
Ungefär så var gårdagen. Som att jag skulle stannat i sängvärmen.
Så här ligger det till; jag har, sedan jag skaffade bil (2004?), varit med om en del äventyr. Plockat upp avgassystem i byggsats-format, stått längt E4:an och brutit loss bromsar med ko-ben, åkt Umeå-Luleå tur och retur med enbart motorbromsning, kört runt hela Umeå med plastad sidoruta, fått hjälp av blivande brandmän med punkterat däck, kört upp domkraft i baksätes-golvet mm mm. Och så dagens förstås...
Senaste tiden har dragningskraften varit ovanligt starkt under min sönderrostade lilla "pärla". Avgassystemet har hängt oroväckande nära marken, men det har liksom hängt med ändå. Bestämde dejt med L på Birsta igår. Årets snöigaste dag. Jättebra idé! Birsta var totalt översnöat och lika totalt oplogat. På en av dessa oplogade vägar brakar det plötsligt till under bilen, följt av det där (tyvärr) bekanta skrapljudet. *skraaap skraaap* Gaaah!! Svänger av vid Shell och bereder mig på att möta en hängande ljuddämpare.
Gissa om jag blev paff när hela avgaseriet släpade efter bilen. Med kofångaren upptryckt i bakluckan. Najs! Tack gode Gud att den inte lossnat på E4 och smackat in i bakomvarande bil!! Pular in hela schabraket i baksätet (bakluckan var för liten) och kör vidare. Tur att snön dämpar oljudet ;P
Ett litet extra bihang bakom bilen liksom...
Lyckades, efter en välbehövlig lunch (tack L och E för sällskapet!), streta hemmåt i kräksnön. Stannar för att tanka. Upptäcker att bensin-lucks-grejen är täckt med ett lager kärnis. Jippi! Hamrar, bänder, hamrar lite till, slår och bänder. Men nej. Jag får helt enkelt åka hem otankad. Eller jag, enkelt och enkelt. Måste först köra fast typ tio gånger på den oskottade parkeringen också... På samma ställe där alla andra kör fast. Gärna lagom till jag ska iväg och jobba.
Behöver jag säga att jag är less på bilar och snö?
Kommentarer
Trackback
