Dumt huvud, ont i kroppen

Ruskigt vilket plågsam träningsvärk! Min två och en halvtimmes promenad igår har satt sina spår... Det var liksom inte tänkt att bli en så jättelång promenad. Någonstans längs vägen gjorde jag dock en enorm tankevurpa och visste inte alls vart jag var. I min vilsenhet trodde jag ändå att jag visste vart jag var på väg. Dumma dumma jag...

Efter en timme och femton minuter dök den första logiska tanken upp i hjärnkontoret; mitt mål, min stad ligger vid kusten. Havet. Framför mig kan jag inte se annat än berg, berg, berg och berg. Dessutom har jag gått i riktning mot solen hela promenaden. Jösses vilken kalldusch. Det enda alternativet var att vända om och traska en timme och femton minuter tillbaka.

Jippi.

Utan mat (skinksmörgåsarna var för länge sedan förbrukade), utan mobil och utan lokalsinne. Endast jag, Jesus och Mp3:n. Räcker det inte att minnet är urdåligt? Måste lokalsinnet vara obefintligt också? "Är huvudet dumt får kroppen lida!".

Så äre.

Snälla civilisation, överge mig inte på detta vis igen!

Kommentarer
Postat av: Kristina

Ett minne kommer just för mej, då två personer med Umeås kanske sämsta lokalsinne gav sig ut i Carlshöjdskogen och slutade typ 2 timmar senare långt uppåt Holmsundsvägen....det va sjukt! Kommer du ihåg? Ja, det är oinsamt hur dåligt lokalsinne man kan ha....jag hittar inte runt på sjukhuset än fast jag jobbat tre år..jaja, sånt är livet. Tur att man inte är ensam:) Kramkram-Kristina

2009-06-09 @ 20:08:12
Postat av: systerslarvig

Hahaha! Just det, vilka minnen... Hade vi inte snubblat ut på Holmsundsvägen så hade vi väl irrat runt än!!? Fast vi får väl va glada att vi inte gick åt fel håll och faktiskt hamnade i Holmsund... Kram tillbaka!

2009-06-10 @ 02:59:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback