systerslarvig

Det här med alla tiggare som ploppat upp överallt... Okej, jag tycker inte det är jättekul att möta ett bedjande "please" varje gång jag går till en affär, verkligen inte. Men. Vad är vi egentligen rädda för?!! Utanför sjukhuset idag satt en kvinna och sträckta fram sin pappersmugg. En man passerar och upprepar "Go home, go home!". Men hallå, hur svårt är det att bara gå förbi och låta bli att skänka en slant om man nu inte vill. Man måste väl inte vara otrevlig? För att inte tala om de kommentarer som ibland dyker upp på fejjan. Är det något som är skrämmande så är det väl hur vi beter oss mot de som har det sämre än vi. Även om många får det allt svårare här i Sverige också, så har i alla fall de flesta tak över huvudet, kläder och någon form av mat på bordet.

 

Så vad är vi så rädda för? Att eventuellt måsta ge en liten bit av vår egen bekvämlighet för att andra ska kunna ta det lite bättre?

 

Ångrar att jag inte vände på klacken och tydligt plockade fram en peng till den stackars kvinnan idag, enbart för att reta den där mannen!

 

Tänk om Sverige skulle drabbas av någon form av katastrof och vi måste fly. Vart skulle vi då ta vägen? Finns väl snart inget land som vill ta emot svenskar, med tanke på hur vi behandlar andra... Att behandla andra som man själv vill bli behandlad, tror jag vi alla skulle må lite bättre av att åtminstone försöka tänka på lite oftare. Inte minst jag.