systerslarvig

Jamen det är väl typiskt. Har tidigare konstaterat att de få gånger brevbäraren plingar på för att lämna paket (vilket i och för sig är väldigt snällt), så är det alltid de dagar man är som allra sunkigast. Skitigt svinto-hår, osminkad, urtvättad morgonrock och slitna tjocksockar. Varenda gång.

 

Så vad händer? Här sitter jag i godan ro och funderar på en pluggpaus för att duscha och piffa till mig en aning, när det plötsligt krafsar till i brevinkastet. Ett oroväckande krafsande. Ett sånt där krafsande som innebär att ett paket inte får plats. Pulsen stiger, öronen lyssnar intensivt och precis som väntat, ett pling i dörrklockan. Inte nu! Gissa om jag ser ut som sju svåra år? Skitigt svinto-hår, osminkad, urtvättad morgonrock och slitna tjocksockar. Igen. Stackars brevbäraren såg en aning besvärad ut när jag öppnade dörren. Jösses, han måste tro att det bor världens sunkigaste person i den här lägenheten...

 

Välkommen till mitt super (o)glamorösa vardagsliv!

 

Dusch. Nu. Pronto!!