systerslarvig

Känslan när man oplanerat svänger in på en loppis längs vägen och tokfyndar, den känslan e' go' den!

 

Sådana där gamla, fina och slitna plåtburkar som är så populärt nu, sådana gillar jag. Oftast får jag dock nöja mig med att känna och klämma lite, sucka lite uppgivet och snällt ställa tillbaks dem i hyllorna igen. Dels har man ju långt ifrån plats för allt man vill ha, och dels är de allt som oftast överdrivet dyra... Ju äldre och skabbigare, desto högre pris. 

 

Och där i den stora ladan mitt ute på den småländska landsbygen, där står en alldeles väldans fin gammal kaffeburk i plåt. Röd, med blommor på. En burk som dessutom kunde få både plats i köket och fylla en funktion - hur ofta händer det? Men, som sagt, sådana däringa burkar kan ju kosta... Tar ändå med den fina burken till kassan och frågar lite försynt vad den kostar (tänker mig hundrafemtio-tvåhundra kronor, kanske mer = alldeles för mycket). Den där är gammal så den får du ge tjugo kronor för, säger damen bakom disken. Ursäkta?! Tänker att jag missat en tvåa framför tjugan, men icke. Gissa om den fick följa med hem!!

 

Den där känslan alltså, loppisfyndar-känslan, den e' go' den! (Och jag måste ge maken lite kred här, det var ju faktiskt han som hittade den och kom på användningsområdet - kaffe i en kaffeburk, kanske inte helt otippat ;P Tack älskling!)

 

Fast, som den novis jag är kan det ju hända att jag är helt lurad. Burken kanske är tillverkad på nittiotalet och bara har hamnat i en sandhög några år och därför ser gammal och sliten ut... Äääsch... för en tjuga, vad spelar det för roll! :)