systerslarvig

Alltid dessa ursäkter. Varför?

 

Tyckte jag hade koll på det som ska göras till seminariet på måndag. Tills jag gick igenom det jag tänkte ta upp. Plötsligt infann sig lätt panik och jag inser att jag inte alls hade koll.

 

Men.

 

Istället för att plugga kan man ju hitta på massvis med ursäkter och skjuta på det samtidigt som paniken växer. Lägga patiens till exempel. Har aldrig varit så viktigt som nu. Eller virka. Varför gör man (jag) så? Jag vet ju att det blir sista-minuten om jag inte gör det jag ska göra, när det ska göras.

 

Well well... Eftersom det bara går sport på vår TV ikväll har jag ju trots allt fått tummen ur och faktiskt lindrat plugg-ångesten en aning. Ska bli sååå skööönt när seminariet är över!