systerslarvig

Tjugohundratretton rullar på för fullt men jag försöker mig på en liten summering av tjugohundratolv ändå. Bara för att jag råkar ha lite pluggfri tid till mitt förfogande och inte har något vettigare för mig (varnar för ett mastodont-inlägg).

Hur som helst.

 

Tjugohundratolv blev verkligen ett händelserikt, på många sätt. Ett år med många känslor. Året inleddes i kraftig uppförsbacke. Jobbet kändes enbart pest och pina, huvudet kunde inte annat än gnälla, kroppen kändes som en urvriden trasa och överbeläggningarna var många. Trots storkok och kladdiga tallrikar blev Åre-lägret ett välkommet andningshål innan överbeläggningarna tog över igen. Med en lysande ljus ljuspunkten i det grådassiga: Förlovningen!

 

 

 

Så kom våren och försommaren och uppförsbacken vände så smått till planare mark. Några anmälningar till studier lättade jobb-ångesten, lillebror tog studenten och svärmor bjöd på stor-kalas.

 

Sommaren blev en regnig och kall historia (det lilla solsken som hamnade på den bleka kroppen räckte inte för att bota obalt-looken - börjar närma mig genomskinlig) men med jättesen semester och fullt upp med bröllopsplanerna så gjorde det för en gång skull inte så mycket.

 

Med augusti kom så semestern och samtidigt både årets bottennapp och årets höjdpunkt. Bottennappet såklart beskedet att älskade Koi blivit påkörd. Och höjdpunkten? Efter en sommar full av bröllopsplanerande och tre semesterveckor fulla av ännu mer bröllopsplanerande, en stressig dagen-innan och en sömnlös natt så blev det en, ja jag törs nog påstå perfekt(!), dag. Troligen den bästa dagen i mitt liv. Till och med vädret var perfekt. Den artonde augusti sa jag och älsklingen ja till varandra inför släkt och vänner. Herr och fru M. En speciell känsla det där att vara gift... Jag ÄLSKAR att vara någons fru!

 

Så blev det höst och Projekt Företagssköterska inleddes. Styrde Doris mot Umeå och blev student. En tuff höst, men också väldigt rolig (helt galet att halva utbildningen redan är avklarad!). Och en deluxig honeymoon till Venedig hann vi med trots allt.

 

Efter några varma, gråa veckor med ett kusinbröllop i dubbel bemärkelse kom så vintern. En lördag. Snön vräkte ner och slutade inte förrän några veckor senare. Och inte kan man säga annat än att vi fick en vit jul i år...

 

 

(Rackarns irriterande att bilderna inte hamnar bredvid varann när man publicerar!)