Nattugglan goes dagsyrra

Plötsligt händer det. Efter ungefär tre och ett halvt år som nattuggla ploppade jag i fredags in på ett dagpass. D-a-g-p-a-s-s. Normala arbetstider, normal dygnsrytm, vakna patienter och slippa nattmosig hjärna. Jovars, helt okej! Fast det är ju tur man har snälla och duktiga kollegor som kan hjälpa en nattuggla med bortglömda dagrutiner :) 

Jag var ju lite rädd att jag skulle förvandlas till sten i dagsljuset, så där som trollen i sagorna. Alternativt explodera. Fast som tur är så blir det liksom aldrig riktigt dagsljus nu för tiden. Inte med det här tjocka dimmiga duntäcket som parkerat över västernorrland...

Men tro nu inte att jag gått och blivit dagsyster på heltid. Nej då, det var bara tillfälligt. Nu är jag tillbaka på min post som mosig nattsyrra. Delar ut sömntabletter till höger och vänster, krafsar fram lösa elektroder, hinkar te för att hålla värmen och knaprar skorpor för att bli piggare. Livet på en pinne. En uggle-pinne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback