Mitt liv som lapplisa

En av de stora nackdelarna med nattjobb är att man helt enkelt blir trött (surprise surprise!). Fast då menar jag inte vanligt trött som man blir av att sova för lite, utan liksom trött i hjärnan. Efter klockan två är hjärnan totalt oemottaglig för ny information och intelligent tänkande är helt uteslutet. Jag måste alltid dubbelkolla mig själv tre gånger innan jag gör något, ändå kan jag en stund senare absolut inte framkalla i tankarna vad jag gjort. Jag vet att jag gjort det, fast kommer ändå inte ihåg. Fast jag trippelkollat. Låter säkert helvrickat, men det är hur som helst enormt frustrerande. Osäkerhet? Troligen.

Det låter förstås inte som en lysande kombination att jobba på HIA och ha en sirap-indränkt hjärna, men man har ju sina små knep och metoder för att klara jobbet. Man måste ju trots allt kunna hålla sig skärpt och ta hand om patienterna oavsett tid på dygnet. I mitt fall är räddningen kom-ihåg-lappar och att-göra-listor. Utan dem är jag totalt vilse i pannkakan. Och det gäller inte bara på jobbet utan livet i övrigt också. Hela mitt liv är baserat på kom-ihåg-lappar.

Ett liv av lappar. Lapp-liv. Lapplisa? Näe, tröttmössa!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback