systerslarvig

Jojomensan, nu är man på G. En timme och fyrtio minuter promenad grande, inklusive två och en halv kilometer joggande - snitsigt värre! 

Dagens bra: jag var inte döende efter joggingturen! Jobbigt - javisst - men inte super-mega-dunder-lugnorna-sprängs-jobbigt. Och det känns ju lovande inför somarens utmaning. Eller ja. För att få ihop en hel tjejmil krävs ju samma joggingtur TRE varv till och den tanken är totalt overklig, känns ärligt talat orealistiskt. En. Hel. Mil. Men men, jag får väl spatsera runt spåret i sista barnvagns-gruppen...

Sol, fågelkvitter och träningsvärk - så vill jag ha min vår. Påminn mig om det när jag ligger som en död sill i soffan med en gigantisk godispåse och muttrar över träningsvärken...