Rapport från en skoter

Så sitter man där igen. Med vindpinade kinder och läppar som antagit paretisk form i kylan. Med snor som rinner, fast man inte märker det förrän den letar sig in över de paretiska läpparna. Med bortdomnade fingrar som krampaktigt håller om handtagen medan ryggen får sig en ordentlig genomkörare på den guppiga leden. Och jösses vad kul det är. Årets första skotertur. Dagen till ära visar naturen sig från sin allra bästa vintersida, med sol och grädde på toppen.

Naturen - bra skit det där! I lagom mängd ska väl tilläggas...

(Den här gången kan bildkvalitén inte skyllas på fotografen, utan på mobilen...)


Snödjupet uppmättes ungefär till höftkulan...
 




Dagar som denna längtar man verkligen inte efter den stora staden, no no.


Magiskt vackert!


På hemvägen dansade älvorna över myrarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback