Min egen HIA-värld
Är detta beviset på att man lyckats som nattsyster: att byta ett dropp utan att väcka patienten? Jag skulle nog lyckats nyss, om inte droppräknaren gett ifrån sig ett ilsket tjut. Den tyckte visst att jag var för långsam... Man blir rätt bra på att smyga, fiffla och trixa när man jobbar med sovande människor. För att inte tala om alla knep man lärt sig för att få någon att somna!
Det känns lite som att jag sitter på en liten ö just nu. I en annan värld. En värld skyddad av det plexiglas som omger receptionen. Här inne sitter jag i det välbekanta surrandet från datorerna, bland pärmar, PM och diverse papper. I bakgrunden brummar dragskåpet. Min lilla värld, upplyst av vita lysrör.
Utanför min lilla upplysta ö finns bara mörka korridorer. Tysta korridorer, med sovande patienter. En ganska konstig situation kan jag tycka ändå. Jag har ingen aning om vad för människor som ligger i sängarna och sover, jag känner dem inte. Men jag ser deras hjärtan slå. Ser varje slag, hur fort de slår, hur de elektriska banorna i hjärtat fungerar, hur hjärtmuskeln fungerar. Deras hjärtan är mitt ansvar inatt, mitt ansvar via en dataskärm. Konstigt.
Tankar från en nattsysters verklighet. Förvirrade tankar. Tittade just upp, rakt in i min spegelbild i plexiglaset - jösses vad jag trivs i min lugg ;P
Konstigt.
Haha, ja luggen är grym! Du kommer med andra ord inte ha några problem med att ta hand om barn, eftersom det svåraste ofta är att få dem att sova;P
Du är URsnygg i din lugg. Frågad Dr S vad han tycker? ;)
