Onsdag, del II
Nej kompis, det går inte bra nu. Inte alls. Så mycket man bör, så litet man gör. Försöker plugga lite diabetes (som jag tänkt göra flera veckor nu) och visst, ögonen rör sig över sidorna men hjärnan vägrar ta in informationen. Jag förstår ingenting av lipolys och glukogenes, fettsyror hit och enzymer dit. Bah! Lika bra att erkänna sig besegrad och stänga boken för idag...
Om någon undrar hur det går med mitt nyårslöft att sluta bita på naglarna så kan jag ärligt erkänna att det nu är värre än vanligt. Idag insåg jag att det inte kommer gå med enbart vilja och letade fram lilla flaskan med smaka-illa-när-man-biter-på-naglarna-medlet. Jättebra idé! Ett problem bara - flaskan har torkat igen och jag får inte upp den!
Nej kompis, det går inte bra nu.
Och jag som bestämde mig i måndags natt att jag skulle anstränga mig och tänka positivt den här veckan. Träffade nämligen en patient som trots krämpor och dement fru var otroligt positiv och trevlig. "Sådär vill jag också bli!" tänkte jag genast. Men oj vad svårt det är att inte gnälla!! Varför har vi så lätt att se det negativa och gnälla på saker som egentligen inte betyder något?! Slöseri med energi...
Så, jag vill nu göra ett tillägg till ovanstående; härligt att jag inte kan plugga - då får jag ju tid och energi över till annat! Och vad bra att flaskan inte gick att öppna - då slipper jag den där äckliga smaken i munnen!
Ett tappert försök i alla fall...
Skriv på handen/armen "vad har du att sura över", för egentligen är de inte så mycket, men dom små problem som klumpar ihop sig känns väldigt stora om man inte har nåt större perspektiv på de hela. ;D Eller så skriver du Gud är god, de är också bra att påminna sig om :)
Ah, bra tips! :)
