systerslarvig

Ett stycke skitig lägenhet sanerad.
Ett stycke ekande tomt kylskåp påfyllt.
Ett stycke pyspunka åtgärdat.
Ett stycke kebabrulle intagen i trevlig väns sällskap.

Och nu sitter jag åter igen i mitt en gång fina prickiga nattlinne. Har i alla fall knytit upp axelbanden i ett försök att minska lite av "gammal trasa"-känslan. Funkar sådär. I köket är det ungefär tvåhundratjugofem grader varmt och jag skulle gärna klä av mig skinnet en stund för att få lite svalka (huh vilka bilder som dök upp i huvudet nu!!).

Men det är det värt. So far i alla fall. Kanelkakorna ser ätbara ut (kanel is the shit!) och jag har stora förväntningar på tekakorna. De blev ju nääästan helt runda :)

Så, nu sitter jag här med mjöl på näsan (+ över hela nystädade köket), rosiga kinder och fylld med en sån där titta-här-vad-duktiga-jag-har-gjort-känsla som man kan få när man tillverkat något med sina egna små krokiga fingrar. Jorå, duktiga jag. 

Samuel Ljungblad's stämma blandas med nybakat-lukt. Svalorna svischar förbi i det där kvällssol-ljusa som kan bli på somrarna. Och någonstans i bakgrunden ett dovt surr från E4:an (väldigt romantiskt?).

Kan inte annat än tro att Gud är god en kväll som denna. Och som Leila Lindholm så fint uttryckt det: "Livet är saft och bullar!"


Nu väntar jag bara på att klädhögarna ska krypa in i garderoben och sortera in sig i prydliga högar... *trummar med fingrarna, väntar, väntar...* Nähänä, inte den här gången heller. Får väl krypa ner i klädhögen själv då och börja sortera...