Same same but different

Kontraster och olikheter i vardagen, sånt tycker jag är intressant. Att vi kan vara så olika fast ändå så lika. Att saker och ting runt omkring oss kan vara så lika men ändå så olika. Släpade mig fram genom korridoren till avdelningen igår kväll och passerade "döda rummet". Den lilla röda lampan indikerade att någon som inte längre är, utan som var, låg där inne. Kontraster. Liv och död med bara en av landstingets fula grå dörrar som skiljer.

Inatt har det vart lugnt på avdelningen också. Ännu en kontrast mot gårdagen då man sprang så foppa-dojjorna glödde! Och det konstigaste är att firmabilarna (ambulansen) och farbror blåljus (polisen) kört förbi till akuten med bråtton-bråttom-fart hela natten! Mycket tok på G i staden inatt verkar det som, dock inga "hjärtliga" besvär (haha).

Fast jag kanske skulle behövt lite spring i dojjorn för att få något annat att tänka på. Längtar enormt efter min älskling och kommer inte kunna träffa honom förrän om drygt en vecka. En vecka! Jag kommer typ bli knäpp. Det där med kärlek är allt en bra knepig grej...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback