Att julpyssla är kul. Ibland.
Ofta ser mina idéer så bra ut i huvudet. Ofta ser verkligheten inte fullt så bra ut. Till exempel julpysselsuget. På temakvällen såg blomsterpysslet så enkelt och fint ut (1). Hur svårt kan det vara att slänga ihop ett sådant liksom (2)?
(1) Duktiga floristen S tar upp en hyacint. Drar av krukan och slår rötterna mot sopkorgen så all jord försvinner i ett slag. Stoppar sedan ner hyacinten i ett fint glas, fyller upp med fejk-snö, lägger på en silvertråd och voilà - ett piffigt och juligt litet arrangemang!
(2) Inte lika duktiga systerslarvig trycker ut hyacinten ur krukan och möts av ett rotsystem stort som arean av en halv fotbollsplan. Slår rötterna mot sopkorgen. Slår igen och två små jordsmulor ramlar ut. Okej - let's do it the hard way! Pillar ut jorden mellan rötterna, mycket försiktigt. Trots detta återstår cirka tre rottrådar när jag lyckats peta bort jorden. Resten ligger i soporna.
Letar reda på något att sätta hyacinten i. Har visst inget fint glas och provar med en kruka/ljuslykta istället (note to self: kolla efter fina hyacint-glas på loppis). Har visst ingen fejk-snö heller (skulle köpt den där påsen jag höll i på ICA). Typiskt. Hittar några gamla stenar i en påse längst in i ett skåp, pular ner dem runt rötterna och voilà - en liten stensamling med stor lök på toppen! En lök som troligtvis kommer avlida rätt snabbt också, eftersom den endast har tre rötter kvar och dessa tre är mosade mellan massa stenar. Väldans juligt, eller?
Mot all förmodan verkar det dock som att löken klarar det mesta och mina stackars hyacinter har överlevt. De lyckas till och med kämpa fram lite go'-luktande blommor. Sweet :)
