systerslarvig

Har tänkt flera dagar att jag skulle kolla när Dragons spelade nästa match. Imorse efter jobbet kom plötsligt de tankarna tillbaka; "tisdag, men då borde de ju spela idag!?". Sagt och gjort. Tjugofem SMS och tio telefonsamtal senare infann sig en glad liten skara människor i en full sporthall. Stämningen på topp. Jösses vilken spännande match! Poängmässigt följdes lagen åt genom hela matchen. Om de spelade jämnt kan jag tyvärr inte uttala mig om. Regler, taktik och dylikt har jag liksom inte lärt mig än...

I alla fall så låg Drakarna under med 2 poäng i halvtid och ledde med endast 1 poäng när 22 sekunder återstod av tiden. Time-out. Publiken uppskruvad till max, hela hallen liksom vibrerade. Sjuksköterskan i mig kunde inte låta bli att hålla ett öga på Delfinernas tränare - jag trodde allvarligt karln skulle få en hjärtinfarkt, stroke eller helt enkelt explodera! Bollen i rörelse igen. Svett, adrenalin och jag gissar en del mjölksyra sprutade ur öronen på spelarna. Straffkast i sista sekunderna för Delfinerna. Blodtryck och puls på tok för högt på de flesta i publiken (även mig). Nerverna på helspänn... Sista sekunden... Slutresultat? 83-82 med vinst till Drakarna!

Enorm glädje och lättnad. Medelålders männen på bänken framför reste sig i glädjeyra, med uppsträckta arma, vrålande, kramar om varandra. Den bilden kommer stanna länge hos mig... Bara glädjetårarna som saknades. ;)

Tro nu inte att jag är insatt i det här med sport, inte alls. Men som jag skrivit tidigare så är basket ett undantag. Och efter en sådan här kväll kan jag inte annat än le. Le och se fram emot final-omgångarna... (klipp kan man se här)

Kvällens hjälte: Alex Wesby - killen kan!  (jodå, några namn börjar jag lära mig)


Jo, så borde jag ju sovit för länge sedan också... Ska släpa mig iväg till tvättstugan om ca 5 ynka timmar. Fantastiskt bra XP