systerslarvig

Äntligen hemma efter tredje och sista jobb-natten! Aaah... En känsla av frihet infinner sig fast huvudet känns som kall, seg kolasås och kroppen bönar och ber mig om att få krypa ner i sängen. Snart.

Det sägs att omväxling förnöjer och visst är det väl så. Däremot innebär omväxling inte automatiskt förbättring. Första natten - överbeläggning. Andra natten - en patient. Tredje natten såg i stort ut som föregående, möjligen ännu lugnare eftersom vi bara hade en enda patient på HIA och Cardiolog-sidan var ovanligt lugn. Det enda jag gjort är kuffat ur ett TR-band och (som vi ju alltid måste) hållit ett öga på EKG- och ischemiövervakning. Jippi.
För den som inte jobbat natt kan jag berätta att nätterna blir långa, jättelååånga, när man inte har något att göra. Och ju mindre man har att göra, desto mer arbetsskygg blir man. Konsigt nog är det roligare att t.ex. pyssla med  läkemedelsrummet de nätter man har lite pyssel med patienterna. Why?! Inte blev det bättre av att jag inledde natten med att byta inloggning till datorn. 30 minuter senare var den inloggningen helt totalt borta ur huvudet. Grattis syster slarvig, du är nu utkastad från datorn!! Börjar faktiskt undra, och det har jag gjort länge, om jag inte är lite dement...?

Men, trots denna fruktansvärt långsamma natt - vad skulle man göra utan dessa underbara kollegor?? Jag tror inte jag skulle fortsätta jobba nätter om det inte vore för att vi har ett så bra "natt-gäng" på Cardiologen. Allehanda ämnen har avhandlats under natten; bröllop, filmer, böcker, "hunkar", match-making m.m. Och vem hade väl anat att det funnits så smaskiga relations-draman på huset ;) Verklighetens Grey's Anatomy, och kanske lite till.

Jo, nu vet jag ju var jag ska gå för att träffa min McDreamy också =P