Saker jag gillar att ogilla (del 4)
Idag väljer jag att dissa väglaget i vårt fina svenska vinterland. Helt enkelt vinterväglag! Antingen är vägen plogad, fast inte ordetligt skrapad så alla de där små groparna finns kvar. Det är ungefär lika roligt att köra på som en såphal tvättbräda.
Ett annat alternativ är att vägarna är i princip oplogade och spåriga. Gärna decimetedjupa spår så man lika gärna kan programera farthållaren, luta sig tillbaka och åka med. Bilen styr liksom själv (eller inte). Helst ska det vara tre stycken spår, vilket resulterar i att höger och vänster vägbana måste dela på mittenspåret. Så när man sitter där lugnt tillbakalutad och det kommer en mötande bil har man två alternativ:
1) Frontalkrocka med den mötande bilen.
2) Försöka vobbla sig ur de decimeterdjupa spåren och upp på hala, sliriga snökanter.
Trots att jag kör som en pensionär (inget ont om pensionärer, men ibland går det inte så fort...) blir jag iskall varje gång bilen kränger till lite i halkan. Kanske är jag "ärrad" av tidigare avåkningar. Har man en gång haft en nära-döden-upplevelse och suttit fast i ett dike i Ö-vik så gör man inte gärna om det. Tro mig. Det var för övrigt första (och förhoppningsvis enda!!) gången jag åkt polisbil...
Vintern är väl för härlig ändå!
Ett annat alternativ är att vägarna är i princip oplogade och spåriga. Gärna decimetedjupa spår så man lika gärna kan programera farthållaren, luta sig tillbaka och åka med. Bilen styr liksom själv (eller inte). Helst ska det vara tre stycken spår, vilket resulterar i att höger och vänster vägbana måste dela på mittenspåret. Så när man sitter där lugnt tillbakalutad och det kommer en mötande bil har man två alternativ:
1) Frontalkrocka med den mötande bilen.
2) Försöka vobbla sig ur de decimeterdjupa spåren och upp på hala, sliriga snökanter.
Trots att jag kör som en pensionär (inget ont om pensionärer, men ibland går det inte så fort...) blir jag iskall varje gång bilen kränger till lite i halkan. Kanske är jag "ärrad" av tidigare avåkningar. Har man en gång haft en nära-döden-upplevelse och suttit fast i ett dike i Ö-vik så gör man inte gärna om det. Tro mig. Det var för övrigt första (och förhoppningsvis enda!!) gången jag åkt polisbil...
Vintern är väl för härlig ändå!
Kommentarer
Postat av: Linn
Den där historian har jag inte hört förut!? :O
När åkte du polisbil?
Postat av: systerslarvig
Ja det va ju några år sedan nu... Lång historia men summan av kardemumman är att de snälla poliserna lät mig vänta på polisstationen tills pappa kom från S-vall och hämtade. Trots att dom skulle gå hem för dagen! Jag såg väl ut som ett vrak också så dom kände väl sig tvugna... ;)
Trackback
